Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer av samma duger inte

/

Annons

Kriget i Afghanistan har pågått i 30 år och inget slut finns i sikte. En kraftig amerikansk truppförstärkning är vad som närmast väntar. Den svenska truppen har utökats till 500 soldater. Oklart varför. Den bästa motiveringen, utöver högstämda deklarationer om respekt för FN:s säkerhetsråd, är att svenskarna måste vara fler för att kunna göra annat än att bara skydda sig själva. Förhoppningsvis kommer USA med något annat än militära lösningar den här gången.

I december är det 30 år sen Sovjet invaderade Afghanistan för att försvara de kommunistiska kuppmakarna. 30 år är en lång tid. På 30 år hinner de inblandade politiska och militära ledarna variera. De inblandade makterna varierar också, precis som under 1600-talets 30-åriga krig. Det är knappt lönt längre att fundera över vilka som är de största skurkarna. Sovjet hade inte rätt att dra krig över landet. USA stödde sig sen på islamister av Usama bin Ladins typ för att tvinga bort ockupationstrupperna. Därpå följde ett blodigt inbördeskrig följt av extremt talibanstyre, terrordåden mot New York, USA:s bombkrig och nu över sju år av ständigt upptrappade strider.

Är mer av detsamma vad som krävs? Läser man protokollen från riksdagsdebatten i december om den svenska truppförstärkningen får man lätt den bilden, även om främst vänsterpartisten Hans Linde förtjänstfullt visar en annan syn.

Jag har för all del viss förståelse för att man inte ändrar politiken innan USA:s nye president Barack Obama i praktiken får visa vad han står för. Fler trupper behöver inte stå i motsats till en satsning på landets återuppbyggnad, och på en ändrad militär strategi.

Det är förstås orimligt att 434 civila afghaner dödades av USA eller deras allierade 2007. Det är orimligt även om kanske tusen dödades av den andra sidan, den som kallas talibanerna. För just den bristande respekten för dem man säger sig värna, är den främsta orsaken till att USA tappat befolkningens stöd. Allt fler på den militära sidan talar nu om att kriget inte kan vinnas militärt. Än mer kan man fråga sig vad Sverige egentligen bidrar med.

En svensk riksdagsman berättade för mig att den lokala krigsherren i Mazar i Sharif erbjudit 20 000 man till svenskarnas skydd efter en väpnad incident. Sverige utökar nu från 375 till 500 man för att kunna göra något annat än att bara skydda den egna militärbasen.

Har Sverige verkligen inte mer att ge i civilt bistånd? De danska styrkorna har ansvaret i en betydligt farligare del av landet med öppna strider. Den danske journalisten Carsten Jensen har i DN berättat vad han sett. Han talar om en dödsdans. Han beskriver uppgivet hur folket utpressas av både regeringen och talibanerna.

Han beskriver danskarna i Helmandprovinsen som mer isolerade än vad de själva vet om. Och han ser att det trettioåriga kriget är på väg att bli ett fyrtioårskrig. Mer av samma är precis vad som inte behövs. Om inte Obama byter kurs bör de svenska trupperna snarast dras bort från Afghanistan.

Mer läsning

Annons