Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med Reinfeldt mot gruvan

/

Annons

Det är nästan för bra för att vara sant, som jag har väntat på detta besked! Här bråkar vi på regeringen för deras glesbygdsfientliga politik och så kommer självaste statsministern med svar på tal: bryt uran. Där har ni eran framtid.

När regeringen i början av året aviserade sin omläggning av energipolitiken – som öppnar för nya kärnkraftverk i takt med att åldersstigna anläggningar fasas ut – aktualiserades per automatik frågan om uranbrytning. Den sjätte februari, dagen efter regeringens överenskommelse, påpekades här på ledarplats att ”En logisk fortsättning för borgerligheten vore nu att på allvar undersöka möjligheterna för uranbrytning på svensk mark. Ska vi ladda nya reaktorer är det rimligt att vi också tar ansvar för utvinningsprocessen”.

Aldrig kunde jag tro att det skulle gå så här fort. Det var i en intervju med SVT:s Västerbottennytt som Reinfeldt i går förklarade att han inte utesluter uranbrytning, snarare anser han att det vore ”logiskt”. Och visst är det logiskt, det går nämligen inte att förespråka en politik som i värsta fall förlänger vårt kärnkraftsberoende seklet ut utan att ifrågasätta uranets brytningsplats. Varför ska Sverige importera uran från Australien när det finns fina fyndigheter alldeles runt hörnet? Inte i Fredrik Reinfeldts Täby, men väl på ett antal platser som en del av länets invånare faktiskt kallar sitt hem. Statsministern pratade inte specifikt om området strax norr om Ovikens kyrkor, han nöjde sig med den vidare definitionen ”Norrlands inland”.

När regeringens fyra partiledare ställde sig på podiet för att presentera sin energiuppgörelse lyckades Maud Olofsson pressa fram några tårar. Hon gjorde det här för barnen och barnbarnens skull, förklarade hon. Centerledaren hade precis begravt årtionden av kärnkraftsmotstånd i en historiskt feg kompromiss och behovet av att spela upp en bra teater var stort. Sverige går inte längre mot en avveckling av kärnkraften utan en utveckling och det är helt tack vare Centerpartiets medverkan. Så går det när makten är viktigare än hedern. Man undrar vad Maud Olofsson tänker i dag. Statsministern har precis kastat en styrstav rakt i ansiktet på henne. Är det snart dags för Olofsson att återigen beträda podiet, gråta en skvätt och förklara att hon är tvingad att riva upp kommunernas vetorätt mot gruvdrift? Som kompensation har hon fixat ytterligare några vindsnurror. Här finns bara goda intentioner. Allt gjort med hänsyn till kommande generationer. Snyft.

Mer läsning

Annons