Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lovisa Arvidsson: Det är Robin Hood-samhället de vill åt

Annons

På Byggnads kongress härom veckan förklarar Stefan Löfven att det nu är slutsnackat om migration för den här valrörelsen. Ämnet har fått oproportionerligt mycket utrymme jämfört med de klassiskt socialdemokratiska frågor som partiet vill gå till val på, välfärd och arbetsmarknad.

Det tros också vara förklaringen till det stora opinionstappet, som vi senast sett i SCB:s mätning som presenterades på tisdagen då S tappar cirka 4 procentenheter jämfört med den senaste SCB-mätningen i november.

Det är en lättnad att S går tillbaka till att diskutera sina kärnvärden, inför valrörelsens slutskede är det ett absolut måste för att påtala skillnaderna mellan en socialdemokratisk och borgerligt ledd regering.

Däremot är det inte så lätt att särskilja frågor om invandring och arbetsmarknad, eller invandring och välfärd som vi är vana att se ställas mot varandra den sista tiden. Det är politiska fält som flyter ihop.

Nyligen presenterade ESO, Expertgruppen för offentlig ekonomi, en rapport om invandringens kostnader, nedbrutet på vad flyktingar från olika länder kostar.

Summan av kardemumman är att det är dyrt med flyktingar. Rapporten har fått mycket kritik. Dels för sin metodik att ställa flyktingar från olika länder i relation till varandra - ett genomgående ekonomiskt perspektiv på människors skyddsbehov som knappast rimmar med asylrätten.

Dels har rapporten fått kritik för att den ensidigt fokuserar på vad en person som kommer till Sverige kostar i form av statliga utgifter, men ingenting med vad samma person senare bidrar med som arbetande medborgare.

Det går helt enkelt inte att plocka bort en stor del av Sveriges arbetskraft i nationalekonomiska beräkningar. En stor del av dessa personer återfinns dessutom inom välfärdssektorn och är i högsta grad med och upprätthåller den välfärd de i rapporten beskrivs som att de urholkar. Plockar vi bort arbetskraft med rötter i andra länder ur beräkningarna så minskar även Sveriges tillväxt.

Att det är en ordentlig tankevurpa i rapporten kommer knappast invandrarkritiska element inom svensk politik att poängtera.

Men rapporten passar fler än Sverigedemokraterna.

Tar man ESO-rapportens metodik och applicerar på andra grupper i den svenska demografin så kan vi finna olönsamma människor överallt.

Kvinnor drar in färre skattekronor än män på grund av att de generellt har lägre löner.

Unga är rätt dyra i drift också, särskilt barn, liksom personer med funktionsnedsättning.

Hela rapportens grundstomme går ut på att vissa grupper helt enkelt bidrar med mindre än vad de drar in i kronor och ören till staten.

Och det är här det bränner till på riktigt. Förlängningen av ESO-rapportens argumentation är att det är fel med en ekonomisk politik som går ut på att jämna ut inkomstskillnader. Att den som har mer få betala lite extra än den som har sämre ekonomiska förutsättningar.

I grunden är det Robin Hood-samhället som ESO-rapporten, som leds av Borgs tidigare statssekreterare Hans Lindblad (M), vill åt. Vem bidrar och vem lever på bidrag?

En sådan ekonomisk beräkning av människor är antitesen till välfärdssamhällets syfte.

Mer läsning

Annons