Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lön efter kompetens, inte ursprung

/

Människohandel i ny form. Det var precis vad det var när ett antal kinesiska arbetare för några år sedan byggde ett hotell i Uppland med en timlön på 17 kronor.

Annons

Människohandel implicerar ju att det finns en ofrihet, att arbetaren är i fullständig beroendeställning till arbetsgivaren. Exemplet från Uppland uppfyllde tveklöst det kriteriet.

Förra veckan gick Marita Ulvskog, socialdemokraternas förstanamn i Europaparlamentsvalet, till angrepp mot det lettiska företaget Hyrlett som säljer lettisk arbetskraft i Sverige. Lönerna är ungefär 30 procent lägre än det svenska snittet. Också det människohandel? Marita Ulvskog tyckte det. Och i sak har hon ju rätt, även om inte språkbruket var det mest genomtänkta.

Människohandel förknippas i första hand med den råa sexhandeln med kvinnor och kan därutöver möjligen utvidgas till de mest extrema lönedumpningsexemplen, typ 17 kronor i timmen.

Vad Hyrlett bidrar till är såväl en urholkning av den svenska modellen (vi konkurrerar inte med löner) som ett frånsteg från ambitionen om lika lön för lika arbete.

En löntagares konkurrensfördel kan inte definieras utifrån dennes passuppgifter. Lön ska betalas efter kompetens. Inte nationalitet. Varför inte, undrar nyliberalen, det är ju billigare att bo i Lettland? Ja, men det är lika dyrt att bo i Sverige! Och framför allt: Varför ska arbetarrörelsen ge upp en modell som bevisligen fungerat utmärkt för ett alternativ som alla i längden förlorar på?

Många nyliberaler är förstås upprörda över Marita Ulvskogs recension av det lettiska företaget. Vad ska vi med sverigedemokraternas Jimmie Åkesson när vi har Ulvskog, frågar en ungmoderat på sin blogg? Det är en absurd inställning, som tyvärr har fått evigt liv efter det famösa ropet i samband med blockaden i Vaxholm – ”go home!” – att arbetarrörelsen skulle vara nationalistisk eller rent av rasistisk för att den kämpar för allas rätt till en rättvis arbetsdag.

Problemet ska inte formuleras som en rädsla för lönedumpning utan som en rätt att behandlas lika på jobbet. En svensk snickare och en lettisk snickare som jobbar sida vid sida ska förstås ha samma pengar. Att hävda motsatsen är väl rasism om något.

Marita Ulvskogs markering var bra, viktig och en del i en mycket större kamp för att bevara – och sprida! – den svenska modellen.

Mer läsning

Annons