Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Littorins verklighetsförankring

/

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin pratar ofta och gärna om parternas ansvar.

Annons

Det är upp till parterna att reda ut än det ena än det andra: utländska säsongsarbetare som utnyttjas i blåbärsskogen, otyget med företag som sparkar för att sedan återanställa samma personal via bemanningsföretag – upp till parterna att lösa, enligt Littorin. Och det är väl bra att arbetsmarknadsministern har förtroende för fackets och arbetsgivarnas förmåga att lösa problem på egen hand. En bärande tanke i den svenska arbetsmarknadsmodellen är ju att parterna gör upp sinsemellan medan politiken håller sig på armlängds avstånd.

Problemet är att Littorins (förmenta) engagemang för den svenska modellen är något av rekord i politisk skenhelighet.

För tre år sedan drev regeringen igenom försämringarna i a-kassan och i årets andra nummer av LO-tidningen skrivs konsekvenserna, svart på vitt. Sedan den första januari 2007 har endast LO-facken förlorat 236 000 medlemmar.

Nu beror förstås inte hela raset enbart på fördyrningen och försämringen av a-kassan. Hösten 2008 kraschade några amerikanska storbanker och resten är som man säger historia. Förra året förlorade industrifacken som normalt har en stabil organisationsgrad drygt 30 000 medlemmar. Anders Kjellberg, docent i sociologi, uppskattar emellertid att två tredjedelar av fackets totala medlemstapp kan kopplas till förändringarna i a-kassan och den slopade möjligheten att göra avdrag i deklarationen för medlemsavgiften till fack och a-kassa.

Sven Otto Littorin, han fortsätter oförtrutet att mässa om ”parternas ansvar”, trots att han själv är direkt ansvarig för att den ena parten åderlåtits med hundratusentals medlemmar. Det är inte förvirrande – det är schizofrent! Man kan inte försvara en ordning som man samtidigt lagt sådan stor möda på att förstöra.

När gamla styrkeförhållanden så radikalt förändras ökar förstås risken för att den samsyn som tidigare präglat lönebildningen omkullkastas. Facket trängs medan arbetsgivarna ser sin chans. Vi har sett tendenserna inför den stundande avtalsrörelsen. Svenskt Näringsliv, stärkt av regeringens antifackliga artilleri, flaggar för nollavtal. Fackets svar har varit allt annat än undfallande, bland motkraven ryms bland annat löneökningar för alla och jämställdhetspott. Vad blir arbetsmarknadsministerns svar, samma gamla vanliga om ”parternas ansvar”?

Vore det inte för att det finns klara bevis om motsatsen skulle man kunna tro att Littorin befunnit sig på någon annan planet de senaste tre åren.

Mer läsning

Annons