Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt Victoria få bli folkvald!

/

Under den fyndiga rubriken ”För Sverige. Ur medeltiden” söker Republikanska Föreningen en generalsekreterare från den 1 februari.

Annons

 Nya medlemmar väntas tydligen strömma till, som en reaktion på den rojalistiska bröllopsyra som väntar oss. Det är en optimism och säkert inte ogrundade förhoppningar jag gärna applåderar, men för själva republikfrågan lär det nog tyvärr göra varken till eller från.

Politiskt har frågan varit stendöd i detta land ända sen det sa klick mellan Carl Gustaf och Silvia och de började avla tronarvingar med varann. Och politiskt stendöd lär den dessvärre också förbli. (Jag bortser här från Jämtland, som ju löst frågan på sitt eget sätt …)

För en majoritet av svenska folket spelar det uppenbarligen ingen roll att monarkin är en kvarleva från fördemokratisk tid. Monarkin vilar tryggt på en blandning av slapprojalism – ”det är bra som det är” – och att vi som är dess principiella mot- ståndare egentligen inte bryr oss heller. I varje fall inte tillräckligt för att vi ska idas eller våga ta risken att på allvar försöka föra upp republik på dagordningen.

De principiella invändningarna mot monarkin är så välkända att det inte behöver upprepas. Och kostnaderna är knappast heller avgörande. På minussidan kan man däremot gärna räkna in monarkins förmåga att förvandla oss från medborgare till undersåtar. Även normalt sansade människor har en benägenhet att inta en krypande attityd så fort de kommer i monarkins närhet. De mest alldagliga fraser uppfattas plötsligt som höjden av visdom enbart för att de råkat komma ur en kunglig mun.

Ännu värre är de oceaner av förnedrande journalistik som frodas i monarkins närhet; en journalistisk som egentligen inte är värd att kallas journalistik men som utan tvivel kommer att uppleva en ny högkonjunktur det närmaste halvåret.

En stor del av monarkins popularitet beror med all säkerhet på att den ytterst sällan behöver utstå någon verkligt kritisk granskning. Stort uppslagna intervjuer med kungen eller drottningen blir endera i orgier i fjäskeri eller rena parodier. Verkligt motiverade frågor kan inte ställas och skulle de ställas är de kungliga författningsenligt förhindrade att ge ärliga svar.

Monarkin är dessutom i grunden en omänsklig inrättning. Att födas till ett kungligt ämbete är ju också att födas till ett livstidsstraff. I en gyllene bur, men på livstid likväl. Ett steg på vägen mot den republik som lär dröja kunde vara att låta oss – svenska folket – välja vid nästa tronskifte. Med en stabil majoritet bakom sig – vilket väl ytterst få tvivlar på att hon skulle få – kan Victoria sedan glädja sig åt en helt annan demokratisk legitimitet än hon nu kan åberopa. Och det vore väl utmärkt, både för henne och för landet.

Mats Rosin

ledare@ltz.se

Mer läsning

Annons