Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt inte våld bli svaret

/
  • Rätten att protestera är självklar. Men gör skillnad på dem som protesterar och den som hotar och angriper. På den infällda bilden karikatyrtecknaren Kurt Westergaard från danska Århus som i helgen utsattes för ett mordförsök.    Foto: Scanpix

Samhällets svar på mord, mordförsök och hot, måste bli kraftfullt. Det gäller hot mot enskilda såväl som hot mot det öppna demokratiska samhället.

Annons

 Detta behövs både för medborgarnas skydd och för att det kan få andra från att avstå från att ta till våld. Om det behövs måste samhällets våld användas. Men våldet får inte ta överhanden. Och vi måste noga fundera över vilka möjligheter det finns för att inte bygga upp en våldsspiral. Speciellt när etniska motsättningar och religioner är inblandade.

På nyårsdagen angreps Kurt Westergaard, karikatyrtecknare vid Jyllandsposten, av en ung islamist som av allt att döma försökte ta Westergaards liv som hämnd för de karikatyrer av profeten Muhammed som Westergaard skapade 2005. Han klarade sig undan yxmannen genom att fly in på sin toalett, som på grund av många år av hot mot honom, förstärkts till att fungera som ett skyddsrum. I huset befann sig också hans femåriga barnbarn, en flicka som lyckligtvis inte attackerades av gärningsmannen, men som genom dådet ändå drabbades av hans hänsynslöshet.

Dådet är inte det första som riktats mot tecknaren. Det var inte länge sen ett attentatsförsök mot honom avslöjades. För att försvara oss mot terrorhot behöver samhället maktbefogenheter och information. Om det kan inte råda någon tvekan även om gränserna för statens insyn alltid måste diskuteras. Där råder ingen skillnad mellan Sverige och Danmark.

Än så länge råder däremot en skillnad i hur den politiska debatten förs. Men den skillnaden till Sveriges fördel lär inte bestå så länge om vi får fler terroristattacker av den här typen. För många av oss börjar bli rädda nu. Och vad värre är, många är rädda inte bara för gärningsmän av den här typen, eller den som på juldagen försökte spränga ett flygplan på väg till Detroit, utan för alla muslimer. Det gäller nu att se till att alla inte anklagas för vad några gör. En bestämd hållning mot våldsverkare får inte innebära de godtyckliga arresteringar ”för säkerhets skull”, som Bushs USA använde.

Att Storbritannien och USA nu väljer att samarbeta för att stärka en fungerande polisstyrka i det sammanfallande Jemen förefaller rimligt. Men det blir förstås inte lättare för president Obama att stänga koncentrationslägret i Guantanamo på Kuba, med många jemenitiska fångar, när det blivit känt att det senaste försöket att spränga ett plan, utfördes av en man som tycks ha utbildats därtill i just Jemen.

I Sverige får vi finna oss i att i polemik med de främlingsfientliga åsikter som sticker upp huvudet vid tillfällen som dessa, ständigt förklara skillnaden mellan individuell och kollektiv skuld – och oskuld. Vi kan exempelvis påminna oss hur diktaturer gör. Nionde november 1938 mördades i Tyskland hundratals judar av nazister sen en ung jude i Paris dödat en tysk ambassadtjänsteman i protest mot hur hans familj behandlats av nazisterna. Det kallas kristallnatten, även om de fönsterrutorna som slogs in knappast var av kristall.

Nu är det muslimerna som är samhällets parias. Jag har ingen sympati alls för de karikatyrer Westergaard skapat. Men vare sig hans rätt att rita och publicera dem eller rätten att kritisera honom kan ifrågasättas. Han förtjänar skydd och de som fysiskt angriper honom förtjänar att straffas. Men den politik som samhället står för måste i möjligaste mån se till så att våldsspiralen inte trappas upp.

Mer läsning

Annons