Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt inte högern skriva historien

Varför heter det friskolor då det egentligen är privatskolor, undrade en uppbragt veteran i min telefon. Han hade förstås rätt.

Annons

Friskolor är bara ett exempel på det nyspråk som brer ut sig och som innebär att uppenbara tillbaksteg numera gärna benämns reformer. Högerns och nyliberalismens hegemoni är också på väg att ta över historieskrivningen. I höstas blev vi alla i minnesprogram efter minnesprogram påminda om det förtryck som halva Europa under fyra efterkrigsdecennier dignat under. Stasimetoder, stängda gränser, fångläger …

Men inte ens det kalla krigets historia är så enkelt svartvit som den segranden Natohögern gärna vill framställa den.  

Kommunismens brott är vid det här laget allmänt kända. Men hur väl känt är det för en yngre generation att det faktiskt begåtts förbrytelser även i antikommunismens namn, av de krafter som högern alltid lierat sig med och som utgav sig för att försvara frihet och demokrati? Rätt så dåligt, är mitt intryck.

Några av de värsta exemplen: Störtandet av Mohammad Mossadeqs regim i Iran 1953, sen han nationaliserat de brittiska oljebolagens tillgångar. Att det skedde med CIA:s benägna hjälp råder det inga större tvivel om. Avogheten mot väst i dagens Iran kan förmodligen aldrig helt förstås om man inte har dessa händelser i minnet.

1954 hjälpte samma CIA till att störta en annan reforminriktad regim, i Guatemala, för påstådda kommunistiska böjelser. Den verkliga orsaken var att den nya regimen kommit USA-ägda United Fruits intressen för nära.

Efter kuppen i Indonesien 1965 beräknas mellan en halv och en miljon verkliga eller påstådda vänstersympatisörer ha mördats. En annan konsekvens blev general Suhartos högerdiktatur som varade ända fram till 1998.

Och långt innan attacken mot World Trade Center 2001 var den 11 september faktiskt ett sorgkantat datum efter den militärkupp i Chile som, med USA:s aktiva stöd, störtade en folkvald vänsterregim och banade väg för Augusto Pinochets gorillor.

Den demokratiska västvärlden gjorde under alla år heller inte mycket för att få bort det sydafrikanska apartheidsystemet. Till dess slutliga fall bidrog i stället – ironiskt nog – det kommunistiska Kuba med sin väpnade närvaro i Angola och Namibia.

Vi ska förvisso inte försöka förminska kommunismens förbrytelser. Men det skadar heller inte att vi påminner oss att kampen mot den fick legitimera både tortyr, fångläger, massmord och demokratins fördröjande i andra delar av världen.

Därför är det dumt om högern ensam tillåts skriva historia. Den som skriver historia blir nämligen lätt också den som får skriva vår framtid.

Mer läsning

Annons