Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kris ger inte automatiskt seger

/

Annons

Och plötsligt är det bara 18 månader kvar till valet. 19 september nästa år är det dags och partierna håller som bäst på att fundera över hur de ska lägga upp valrörelsen. Vilka blir då de ekonomiska förutsättningarna?

De senaste prognoserna säger att innevarande år blir det år då tillväxten kraschlandar. Valåret 2010 blir bättre. Arbetslöshet biter sig dock fast och hamnar på nio–tio procent räknat över hela 2010.

I början av nästa år kan vi alltså vänta en vändning i ekonomin. Kanske skapar det till och med en känsla av att vi är på väg ur krisen, även om arbetslösheten fortfarande är hög.

De borgerliga vann ju valet 2006 på löftet att minska utanförskapet. Med ganska stor säkerhet går det dock redan nu att säga att fler människor kommer att vara arbetslösa, i arbetsmarknadsåtgärder eller sjuka och förtidspensionerade – det som de borgerliga kallar för utanförskap – i september 2010 än i september 2006.

Blir väljarnas tolkning då att de borgerliga misslyckats? Nja, det ska nog inte den rödgröna oppositionen vara alldeles för säker på. De borgerliga ministrarna kommer naturligtvis att försöka måla upp en annan bild. ”Finanskrisen och den kraftiga lågkonjunkturen kom utifrån. Vi förde en riktig politik, men krisen hindrade oss från att nå resultat”, kommer de att säga.

Att krisen omöjliggjort en ordentlig utvärdering av regeringspolitiken är förstås sant Men vad regeringen inte nämner är att den goda konjunkturen mellan 2006 och första halvan av 2008 är den viktigaste förklaringen till den starka sysselsättningsökningen. Så hur ska man ha det?

Det går ju inte att både ta åt sig äran för fler jobb i konjunkturuppgången och sedan skylla på den dåliga konjunkturen när jobben försvinner Alliansen kommer säkert också att framhålla att ekonomer på teoretiska grunder räknat fram att regeringspolitiken långsiktigt höjt sysselsättningsnivån.

Men den relevanta knäckfrågan är ju om samma resultat – eller bättre – kunnat uppnås med en annan, mer rättvis, politik. Och det har ekonomerna inte undersökt.

Regeringen kommer förstås att vädja om ytterligare en mandatperiod för att visa att regeringspolitiken kan fungera under mer normala förhållanden.

För väljarna blir det inte lätt att avgöra om det ligger någonting i regeringens påståenden eller om den bara använder krisen som ett sätt att dölja ett misslyckande.

De rödgrönas starka argument är förstås att peka på de tydliga orättvisor som skapats av regeringspolitiken, de ökade ekonomiska klyftorna, försämringen av a-kassan och trygghetssystem. Men man får inte lura sig att tro att hög arbetslöshet och ekonomisk kris automatiskt kommer att ge segern.

Oppositionen måste jobba hårt. Framför allt måste den presentera en egen politik som övertygar väljarna om att det rödgröna alternativet är bättre än fyra år till med Reinfeldt.

Mer läsning

Annons