Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kampanj

Lördagen firades i Sverige som Europadagen. Själv är jag lite skeptisk till sådana dagar.

Annons

 Men i år var det också upptakten till den inte fullt månadslånga kampanjen inför valet till EU-parlamentet som avslutas sjunde juni.

Valdeltagandet spås bli lågt ännu en gång. Det bottnar i så fall, påstår jag, i en rätt stor portion okunskap och på felsynen att EU-parlamentet inte har något att säga till om. Maastrichtavtalet från 1992 har ändrat på det.

EU-parlamentarikerna har rätt mycket att säga till om nu. Man förhandlar med rådet och kommissionen i många frågor. Man har rätt att avsätta kommissionen och man har inflytande över EU:s budget.

I avsaknad av cementerade politiska block, så får den enskilde parlamentarikern därtill större möjligheter att påverka än vad en ensam riksdagsledamot har i Sveriges riksdag. Det betyder inte att politikens innehåll saknar betydelse. Men förhandlandet föregår besluten som ofta är just kompromisser.

I en prognos inför EU-valet från Burson-Marsteller som utgår från tidigare opinionsundersökningar med speciell hänsyn taget till att de brukar slå fel just till EU-valet, får socialdemokraterna sex mandat. Det skulle betyda att Östersunds Jens Nilsson har en reell chans att komma in i EU-parlamentet.

Sifo pekar på möjligheten till ett sjunde s-mandat. Men inget är klart innan allt är klart. Sossarna är ännu i en uppförsbacke som det kräver hög valaktivitet för att bryta.

Mer läsning

Annons