Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Israels kalla maktspråk

/

Annons

Karikatyrerna av profeten Muhammed väckte inte bara upprörda känslor i den muslimska världen. Det fanns också ett motstånd här i Sverige; de flesta tidningar valde faktiskt att inte publicera nidbilderna. Många ifrågasatte teckningarnas syfte och menade att udden var riktad mot en religion som redan var tungt nedtryckt av fördomar och en omfattande mytbildning. Muslimer var sådana som satt inspärrade på Guantánamo, som sprängde tåg i västerländska huvudstäder, som slog sina kvinnor och var allmänt aggressiva. Utifrån den kontexten var det omöjligt att se det roliga med teckningen av profeten med en bomb placerad i turbanen.

När Aftonbladet trycker en artikel som låter påskina att palestinska dödsoffer plundrats på sina organ av den israeliska krigsmakten är det tack vare samma pressfrihet som möjliggjorde publiceringen av Muhammedkarikatyrerna. Verkar det ologiskt? Nej, västerländsk yttrande- och tryckfrihetslagstiftning är mycket tillåtande, här finns till och med plats för den värsta dyngan. Men det betyder inte att allt ska skickas till tryckpressarna.

Det finns exempel på nyheter och information som ligger oss betydligt närmare, som inte är storpolitiskt sprängstoff, men som inte når allmänhetens ögon. Begår en person självmord i dag kan ni vara att säkra på att inte få en detaljerad redogörelse för tillvägagångssättet i morgondagens tidning. I Sverige råder pressfrihet – pressfrihet under ansvar. Brister man i sitt ansvar får man vara beredd på kritik, en anmälan till Pressombudsmannen eller i värsta fall ett åtal för tryckfrihetsbrott. Detta är de alternativ som står till buds.

Men Israels premiärminister Benjamin Netanyahu accepterar inte den här ordningen utan kräver att den svenska regeringen offentligt fördömer publiceringen i Aftonbladet. Så talar en regim som är drillad i kallt maktspråk. I Mellanöstern är Israel van att diktera villkoren – gör ni inte som vi säger stryper vi strömmen och skickar pansarvagnar och bulldozrar efter er!

När Israel anföll Gaza strax före årsskiftet förhindrades journalister att fritt rapportera på plats. Det var inte meningen att världen skulle få kännedom om krigsbrotten. Man undrar: Vilka andra illdåd har gömts undan i mörkret? Och hur närmar man sig sanningen när sanningen är avskiljd av taggtråd och soldater?

Israels brott mot de mänskliga rättigheterna och försöken att dölja dem skapar en grogrund för den typ av halvfärdiga journalistik som presenterades i Aftonbladet. Den ofullständiga, men kritiskt sökande.

illustration: kjell nilsson-mäki

Mer läsning

Annons