Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Islam i debatten

Annons

Varför skriver inte ledarsidan om islams radikala avarter? Detta är ju sådant som folk pratar om. Av media förmedlas snarast bilden att total harmoni råder. Varför skriver vi inte explicit om muslimska mäns våld mot sina kvinnor eller om invandrarkillars överrepresentation i våldsbrottstatistiken? Ofta när jag hör denna typ av kommentarer får jag känslan av att de som anklagar media för att kröka ryggen redan har sin uppfattning klar: islam och alla muslimer är ett problem och ett hot. I kritiken finns en underton som påminner om kolonialherrens inställning till afrikanen (”negern”). Så alla som känner en oro över islams innehåll och utbredning är alltså rasister? Nej. Men samtidigt måste det sägas: grova generaliseringar och illa förtäckta fördomar har blivit mer regel än undantag och det lägger tveklöst en våt filt över debatten.

Så säger man till exempel att invandrarmän begår oproportionerligt mycket brott och drar snabbt slutsatsen att muslimer är farliga och ohederliga. Inte ett ord om att samma människor också är överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken, att en systematisk diskriminering förföljer dem eller att deras boendemiljö är söndervittrad betong vid tunnelbanans slutstationer.

Våga ta debatten om islam, säg sanningen! Våga ta debatten om svenskens fördomar säger jag! Alltför ofta är det där kravet om en ärlig och öppen debatt inget annat än ett försök att fylla det offentliga rummet med mer populistisk smörja. Det är inte debatt som efterfrågas utan nya möjligheter att piska upp vi-mot-de-stämningar. Därför talas det så lite om det mångkulturella samhällets utmaningar – många av dem som vill ”tala” är egentligen ute efter att sprida dynga.

Mer läsning

Annons