Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hopp för röd-gröna i Norge

/
  • Partiledarna Siv Jensen (Fremskrittspartiet), Jens Stoltenberg (Arbeiderpartiet) och Kristin Halvorsen (Sosialistisk Venstreparti) efter upptakt av måndagens partiledardebatt i Norge, i norsk TV2.

Det är val i Norge på måndag.

Annons

Det har länge sett ut som om loppet var kört för den röd-gröna trepartikoalitionen under Jens Stoltenberg. Men i onsdags kom den första opinionsmätningen som ger Arbeiderpartiet (Ap) och dess samarbetspartier, Socialistisk Venstre (SV) och Senterpartiet (Sp) fortsatt egen majoritet i Stortinget, om än knapp. Det är framför allt Ap som spurtar och nu ligger över resultatet i förra valet (2005), medan SV går tillbaka och ligger rejält under valresultatet. Sp håller ställningarna i denna mätning.

Om Stoltenberg till sist ror hem segern, beror det till stor del på förvirringen på den borgerliga kanten. En borgerlig valseger skulle normalt leda till borgerligt styre, men norsk politik är inte normal. Det populistiska och främlingsfientliga Fremskrittspartiet (Frp), som är det i särklass största borgerliga partiet, gör nästan alla borgerliga regeringskombinationer omöjliga.

Kristelig folkeparti (Krf) och liberala Venstre (V) utesluter varje form av regeringssamverkan med Frp. Hur det konservativa Höyre ställer sig till att ensamt regera med Fremskrittspartiet är litet oklart. Återstår en regering bestående av Höyre, Kristelig folkeparti och Venstre. Den skulle få ett mycket svagt parlamentariskt underlag och behöver söka stöd både till vänster och till höger. En liten minoritetsregering i bestående Krf och V har föregångare i Norge (Bondevik), men verkar inte ligga i korten denna gång.

Man kan naturligtvis tänka sig att en borgerlig valseger tvingar fram något som ovanligt som en stor koalition mellan Arbeiderpartiet och Höyre (plus några mindre partier). Men en sådan lösning blir nog inte aktuell förrän alla andra alternativ prövats och misslyckats. Annars har Arbeiderpartiet och Höyre en del gemensamt, till exempel i fråga om energipolitiken (nya gaskraftverk, oljeutvinning kring Lofoten), norskt EU-medlemskap, minskat jordbruksstöd och mindre restriktioner för den norska styrkan i Afghanistan. Frågor där Stoltenberg troligen vill gå längre än vad SV och Sp ställer upp på. Men Ap och Höyre är också oense om mycket, till exempel skattepolitiken och ”bompengen” (vägtullarna) som Höyre vill avskaffa, och skulle nog bli ett rätt omaka par. Till sist finns förstås möjligheten att de röd-gröna fortsätter som minoritetsregering, eller att Arbeiderpartiet ensamt bildar regering. Men det är i dagsläget svårt att se vilket borgerligt parti som skulle vara berett att släppa fram Stoltenberg igen.

Stoltenbergs röd-gröna regering har hållit ihop rätt bra och har hanterat den oljeberoende ekonomin (olje- och gassektorn står för bortåt hälften av den norska ekonomin) väl i turbulenta tider. Norge har haft en tillväxt som legat långt över EU-genomsnittet. Men arbetskraftsbrist och hög inflation har ändå tvingat regeringen att hålla igen på bland annat välfärden, och det är inte helt lätt att förklara när oljemiljarderna forsar in i landet. Inte minst Frp lever högt på att kräva att regeringen sätter sprätt på en större del av oljepengarna.

Men tiderna har blivit sämre även i det rika Norge, och det frestar på att regera, särskilt för mindre partier i en koalition. Har man som Socialistisk Venstre haft finansministerposten i fyra år och inte kunnat redovisa att antalet fattiga blivit färre, är man särskilt illa ute. I det läget räcker det inte med att det ledande regeringspartiet håller ställningarna. Det måste också kunna kompensera förlusterna för samarbetspartierna. Lyckas inte Arbeiderpartiet med detta, faller den sista vänsterregeringen i Norden (utom Island).

Mer läsning

Annons