Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hela handens makt

Annons
Många socialdemokrater känner en stor frustration över oklarheterna kring det rödgröna samarbetet. Att det blir ett rödgrönt samarbete vet vi, dock inte hur rött det blir. Beskeden efter att s, v och mp:s politiska talespersoner mötts skiftar. Mellan vänsterpartiet och de gröna fortsätter samma gamla pajkastning som vi har vant oss vid sedan tidigare; vänstern vägrar anpassa sig till de ekonomiska budgetreglerna, menar mp, medan v anklagar mp för att omöjliggöra ett trepartisamarbete. Mitt emellan står Mona Sahlin och försöker hålla god min. Hon säger sig vara hoppfull och räknar med att en uppgörelse trots allt blir av.
Vinglet på vänsterkanten har väckt en hel del kritik mot Sahlins ledaregenskaper. Men kritiken har framför allt handlat om partiets interna processer, och beslutet att koppla loss vänstern och bara gå framåt med miljöpartiet. Hur väl förankrat det beslutet var i partiet beror på vem man frågar.
Klart är att turbulensen skadat såväl förtroendet för Mona Sahlin som för socialdemokraterna.
Som jag ser det krävs det två åtgärder för att snabbt komma tillbaka på banan och återfå det politiska initiativet. Självklart måste partiledarna hitta en snar lösning på samarbetsfrågan, men det kräver att Sahlin, som ledare för Sveriges största parti, visar en större auktoritet i förhandlingarna.
Mitt intryck är att miljöpartiet och vänstern har kidnappat samarbetsfrågan, det är deras ovilja eller oförmåga att närma sig varandra som försenar en lösning.
Det är dags att Sahlin tar både Ohly och Wetterstrand och Eriksson i öronen. Ibland krävs det faktiskt att man pekar med hela handen. Sprickan mellan v och mp hotar möjligheten till ett maktskifte 2010. Detta kan inte tolereras!

Mer läsning

Annons