Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han som ska ta ansvar

/

Hösten 2008, just när det började gå dåligt för alla andra, noterades regeringen för ovanligt fina opinionssiffror.

Annons

Finansmarknaderna höll på att sjunka, men tack vare koordinerade och extraordinära insatser lyckades man rädda en skeppsbruten finanssektor. Enorma penningsummor lånades upp för att garantera de ekonomiska institutionernas fortlevnad.

Såväl väljare som ekonomer har prisat regeringen Reinfeldt för dess krishanteringsförmåga under den skakiga hösten.

Nu befinner vi oss i ett om inte liknande så i alla i fall väldigt allvarligt läge. En del bedömare menar rent av att den panik som spridit sig genom de europeiska finansmarknaderna är värre än krishösten 2008. Ty då var det banker som stod på ruinens brant, i dag är det stater. Hur den uppblossade krisen ska sluta vet vi inte, däremot vet vi att den kommer att få politiska konsekvenser. I Aten har våldsamma demonstrationer skördat dödsoffer, i Storbritannien hoppades många väljare på en stark regering som kan ta itu med landets svindlande budgetunderskott (man fick motsatsen).

Och så har vi Sverige, eller som Fredrik Reinfeldt brukar säga, ”föregångslandet Sverige”. När regeringspartierna på lördagen lade fram sin gemensamma valplattform trodde man att de skulle ta chansen och ge svar på tal efter de rödgrönas budgetmotion. Kasta ut något smaskigt köttben till väljarkåren. Men icke. Ja, förutsatt att man inte går igång på löften om skärpningar i budgetlagen vill säga ...

”Regeringen går till val på ansvar”, skriver TT. En bekymrad Anders Borg blickar ut över kontinenten, det finns uppenbara risker för spridningseffekter. Vår nye rikshushållare kan bara beklaga att andra länder inte skött sina statsfinanser med samma finess som svensk borgerlighet.

Man undrar: Hur bekymrad är Borg – egentligen? Är inte en andra krisvåg det bästa som kan hända regeringen? Så kan Borg och Reinfeldt fortsätta att berätta hur dåliga alla andra är och skyffla över ansvaret för de inhemska problemen – massarbetslöshet och underskott – på utomstående krafter.

Hur en regering som har skickat iväg 80 miljarder i skattesänkningar och slitit sönder de allmänna trygghetssystemen kan beskriva sig som ansvarsfull och krismedveten är ett mysterium. Krishantering handlar nämligen inte bara om att rädda bankpalats utan om att motverka social splittring och långvarigt utanförskap. Regeringen säkrade bankerna, men struntade i det viktigaste, människorna.

foto: scanpix

Mer läsning

Annons