Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gröning om Sahlin

Annons
"Hon har fortfarande glittrande bruna ögon och en enorm vilja att lyckas och inte minst att få ett erkännande för den hon är. Men innerst inne är hon en rädd liten flicka som nått sina drömmars mål".
Mona Sahlin, en rädd liten flicka som slutligen har nått toppen av berget och partiledarposten. 
Ponera att en manlig skribent kallat Mona för en skraj liten tjej och ogenerat ägnat sig åt att kommentera hur längden på hennes kjolar ökat genom åren. Han hade, med rätta, stämplats som en extraordinär gris. Men när en kvinna står bakom texten? Dessutom en kvinna av samma årgång, med samma ideologiska hemvist.
Författaren och journalisten Lotta Gröning har nyligen kommit ut med en bok om Mona Sahlin, "Sanning eller konka" (Bonniers).
Gröning tillhör inte direkt kategorin ryggdunkare som troget följer partiledningens uppmaningar. Hon är tvärtom en av rörelsernas riktiga frifräsare, inte sällan på kollisionskurs med högsta ledningen. Lojal mot idéerna, men inte partiledningen, är Grönings devis.
Att hennes bok skulle vara utan spår av nordkoreansk propaganda kunde man alltså räkna ut på förhand. Men att den här typen av ganska snaskiga omdömen skulle få en sådan framträdande roll förvånar mig. Lotta Gröning är tillräckligt insatt i s-politiken för att kunna granska den på bättre grunder.
Tyvärr domineras boken av ett slags hobby- psykologiskt förhållningssätt där nästan allt reduceras till strategi och taktik.
Varför pratar Mona Sahlin om sin döde son Johan i intervjuer, jo, för att väcka sympatier. "Tragedierna i hennes liv är en röd tråd i hennes framträdande i media. I sommarprogrammet tar hon givetvis också upp Johan".
Men hon är en politisk begåvning, inflikar Gröning snabbt. Varje negativt omdöme måste kompenseras med ett positivt dito: Sahlin saknar kunskap, men hon är en god retoriker. Sahlin är ideologiskt grund, men hon är duktig på att förstå sig på vanligt folk. Och så vidare.
Lotta Gröning jobbade tillsammans med Mona Sahlin på arbetsmarknadsdepartementet för sisådär 18 år sedan. Hon skriver själv att deras relation aldrig blev privat. De pratade mest om politiken och partiet. Trots det försöker Gröning på alla vis att komma in under skinnet på Sahlin, klä av den där lilla rädda flickan och visa hennes sårbarhet.
Det blir tyvärr inte särskilt lyckat.
Kalle Olsson
kalle.olsson@ltz.se

Mer läsning

Annons