Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gräddfil

Annons

Förra året recenserade jag en bok av nyliberalen Johnny Munkhammar utgiven av LIF – de forskande läkemedelsföretagen. Den var så ideologiskt trosviss att den förde tankarna till Jehovas Vittnens skrifter.

Nu fortsätter de utgivningen med en kollega till mig, Folkbladets (ob S) ledarskribent Widar Andersson. Han ogillar talet om gräddfiler i vården. Han pläderar för en ”Gräddfil åt alla”. Alltså ska den offentliga vården inte dra sig för att använda sina resurser till att serva försäkringspatienter som genom egna försäkringar ställer sig före i kön.

Teoretiskt motiverar han det med att Socialdemokraterna alltid värnat system som gynnar både arbetarklass och medelklass. Det har stärkt stödet för systemen. Så långt har han rätt.

Problemet är att han tror att vård och läkemedel är varor vilka som helst. Det tror jag inte ett dugg på. Han tror inte att folk efterfrågar vård av okynne eller allmän sysslolöshet. De som efterfrågar vård har behov av vård, skriver han.

Det är att strunta i att behovet av vård kan vara av vitt skilda slag. Bara läkarna kan avgöra behovet. Alternativet är att bädda för en kostnadsexplosion.

Andersson hänvisar till att privata och offentliga medel samverkar i både tandvård och läkemedelsindustri. Ja, nu är de borgerliga faktiskt beredda att betala en halv miljard extra bara för att privatisera apoteken. Och i gårdagens SvD läser vi att ett privat BB i Stockholm får fyra miljoner extra för att inte lägga ner. Den privatiserade vården är sannerligen inte utan problem den heller.

Mer läsning

Annons