Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glansen har falnat på Kuba

/
  • Än styr de skäggiga revolutionärerna Kuba. Men stagnationen är uppenbar. Hoppet för den latinamerikanska vänstern ligger i att behålla revolutionens fattigdomsbekämpning, men ta avstånd från den kommunistiska metod där yttrandefrihet saknas och oppositionella fängslas.

Annons

50 år har gått sen Castros gerillamän tog över makten på Kuba. Revolutionens glans har falnat. Kuba visar att diktatur inte befriar människor. Men vägen framåt borde gå via fler kontakter och en avskaffad handelsblockad. Det borde som Barack Obama antyder vara möjligt i utbyte mot politisk frihet på Kuba.

Det stod ett skimmer över Castros dagar. Många vänstersinnade människor i Europa hade länge lätt att ta till sig och känna sympati för de unga skäggiga män som för 50 år sen klev ner från Sierra Maestras berg för att ta makten sen diktatorn Batista fördrivits från Kuba. Man lyckade därtill göra en av revolutionsledarna, Che Guevara, till en martyr av sällan skådat slag, sen han avrättats efter ett misslyckat uppror i Bolivia.

Men kommunismen visade sig även på Kuba misslyckas med inte bara grundläggande saker som att garantera människorna yttrandefrihet och tryckfrihet. I och för sig var det väl inte självklart att revolutionen skulle bli kommunistisk. I första läget stod det och vägde. Men efter ett amerikanskt invasionsförsök hamnade Kuba stabilt inom den sovjetiska intressesfären under det kalla krigets alla år.

Revolutionen misslyckades också med att utveckla en välfärd värd namnet. Förvisso var sjukvården länge bra i jämförelse med länder på en liknande nivå. Även i dessa dagar ”exporteras” kubanska läkare som betalning för den venezolanska olja som räddat Kuba de senaste åren. Men planekonomin har inte fungerat. Inte på Kuba heller. Och allt kan inte skyllas på den 50-åriga amerikanska handelsblockaden.

Länder där oppositionen fängslas och yttrandefrihet saknas är dömda till stagnation. Hur kan det då komma sig att en kubansk småbonde i Sierra Maestras berg i gårdagens DN med anledning av revolutionsjubiléet kan säga: – Vi har mer frihet i dag.

En förklaring är säkert att han själv slogs i gerillan på 50-talet. En annan kan vara att det inte är riskfritt att tala öppet på dagens Kuba. En tredje kan vara att den tidens småbönder med säkerhet inte hade mer frihet under Batista. Problemet är att kampen för de fattiga inte förenades med respekt för oliktänkande och frihet att opponera.

Latinamerika upplever nu en vänstervåg av aldrig tidigare skådat slag. För flertalet länder är det socialdemokratins väg man anträder. Men i vissa fall står Kuba som en förebild när fattigdomen ska utrotas. Men även där har man tagit makten på demokratisk väg. Det öppnar för att man i länder som Venezuela, Ecuador och Bolivia, till skillnad från Kuba, kan slippa kommunism och stagnation.

Foto: Scanpix

Mer läsning

Annons