Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ger sig inte

Krigsförbrytaren Ariel Sharon, den tidigare israeliske ledare som genom sina provokationer såg till att fredsprocessen slutligen avbröts, lär ha sagt att han högaktade palestinierna för en enda sak; de har aldrig givit upp.

Annons

Om han nu verkligen använde uttrycket palestinier. Det finns ju på israeliskt håll inte så få som anser att det inte finns något som ett palestinskt folk. I och för sig finns det palestinier som hävdar att judarna inte heller är ett folk. Det säger jag inte för att likställa dessa parter. Men för att freden ska bli möjlig måste folken få definiera sig själva i stället för att fienderna ska göra det.

Båda folken har rätt att leva i fred. Men det går inte så länge ena sidan har all makt och förmåga till massmord, medan den andra får sprattla emot med usla vapen och robot- attacker som med tanke på det väntade groteskt oproportionella svaret måste betraktas som självmordsaktioner, trots att de inte utförs av självmordsbombare.

Men hur kommer det sig då att jag, som mer eller mindre ifrågasatt den mentala hälsan hos den georgiske presidenten som anföll Ryssland med väntat svar, mitt i all sorg kan känna en viss förståelse för palestinska Hamas ledare när de skickar sina usla robotar mot Israel.

Svaret är att i Georgien hade 15 år av vapenvila lett till att det var möjligt att leva på båda sidor om gränsen. Det var den vettlösa tanken på heliga gränser som fick Georgien att i ett blodigt artillerianfall döda över 150 människor i sydossetiska Tschinvali.

När i skrivande stund 270 människor dödats i Gaza som svar på Hamas attacker så gör Israel det mot ett gigantiskt friluftsfängelse där allt hopp är borta. Det enda palestinierna verkar ha kvar är tanken att inte ge upp innan de utplånats.

Mer läsning

Annons