Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Galningens dödsdans

/

Till skillnad från kalla krigets dagar kommer inte längre atomhotet främst från Ryssland och USA utan från skakiga stater och hårdföra diktaturer.

Annons

Natten mot måndag fick vi ytterligare ett exempel på det nya kärnvapenhotet när Nordkorea genomförde ett atomprov. Ryska militärkällor uppger att sprängkraften var något starkare än den bomb som fälldes över Hiroshima i slutet av andra världskriget.

Man hickar till inför nyheten, återigen påminns vi om det allestädes närvarande kärnvapenhotet. Nej, faran ligger inte i vår geografiska närhet, men det är icke desto mindre extremt obehagligt. Kärnvapnet, oavsett om det provsprängs i berg eller fraktas runt under havet, ruckar våra existentiella grundvalar.

Med Nordkoreas senaste provsprängning kan vi bocka av ännu en i raden av militära provokationer från den slutna kommuniststaten. Senast i april avfyrade man en långdistansraket som landade utanför Japans kust. Att en av världens mest hänsynslösa regimer testar kärnvapen och skjuter missiler över grannländer är minst sagt illavarslande.

Vad vill då det nordkoreanska ledarskapet uppnå? I praktiken handlar det om en absurd förhandlingsordning – hotet från domedagsvapnet är den söndervittrade kommunistdiktaturens enda möjlighet att hävda sig vid förhandlingsbordet. Det är emellertid en farlig analys att avfärda provsprängningarna som tafatta försök att stärka Nordkoreas förhandlingsposition.

Det är redan klart att måndagens provsprängning kommer att få konsekvenser, FN:s säkerhetsråd väntas hålla ett extramöte som lär utmynna i såväl skarpa fördömanden som skärpta sanktioner. Vilken blir då Nordkoreas reaktion? Någon gång kommer den uttalade skrämseltaktiken att vara slutkörd på alternativ. Därför är det helt avgörande att omvärlden nu stoppar sina huvuden i frysboxen – det gäller att förhålla sig kall till den nordkoreanska dödsdansen.

Samtidigt som världssamfundet måste bemöta provokationen är det av yttersta vikt att man inte bidrar till att överhetta den spända situationen. Den diplomatiska nödluckan måste hållas fortsatt öppen, det måste finnas utrymme för Nordkorea att byta fot och återuppta förhandlingarna om nedrustning.

Hoppet står till världens stormakter att balansera Nordkoreas kärnvapenhot mot landets vilja att bli fullvärdig medlem av det internationella samfundet. Förhandlingarna måste återupptas – även om det betyder att förhandla med galningar.

Mer läsning

Annons