Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fridolin går in igen

/

En gång i tiden irriterade jag mig på Gustav Fridolin. Ni minns, den där brådmogna miljöpartisten som var så rätt i allting att det till slut gick en på nerverna.

Annons

Blott 19 år gammal valdes han 2002 in i riksdagen. När det sedan var dags att planera för omval deklarerade han frankt att politiker inte är något livstidsyrke och följdriktigt fanns det inte heller någon Gustav Fridolin på valsedlarna. Och inkomstgarantin från riksdagen, den tackade han ödmjukt men bestämt nej till. Efter riksdagskarriären blev Fridolin granskande journalist, en duktig sådan dessutom.

Någonstans på vägen har jag tvingats ompröva min avoga inställning till den här Skånepågen. Han gör nämligen vad han säger att han ska göra och han gör det bra. Det finns en konsekvens och en idealism som inte bara stannar vid tomma ord utan lämnar avtryck i verkliga livet.

Man ska kunna ”gå in och ut ur politiken”, brukar Gustav Fridolin säga. Efter fyra års frånvaro verkar det nu som att han är på väg in igen. När Miljöpartiet i maj väljer ny partistyrelse är Fridolin en av åtta nominerade. Genast börjar spekulationerna om möjliga ministerposter och framtida språkrörsuppdrag. Om utgången av höstens val vet vi inget, däremot är det säkert att Miljöpartiet nästa år måste byta språkrörsduo, då har Peter Eriksson och Maria Wetterstrand suttit i tio år, vilket är den längsta tillåtna perioden.

Delar av Miljöpartiets – liksom Moderaternas – opinionsframgångar beror på partiledarens popularitet. En del MP-anhängare lär säkert förbanna sig över partistadgan när Wetterstrand faller på tioårsregeln.

Med Gustav Fridolins comeback kan man ändå se en framtid för de gröna. Kanske rent av tio år framåt i tiden. KO

Mer läsning

Annons