Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fördöm våldet

/

Hur pratar man med diktaturen? Av pressbilderna att döma verkade inte Frankrikes premiärminister Nicolas Sarkozy särskilt besvärad när han häromåret hälsade på Libyens Muammar Gadaffi utanför Elyséepalatset i Paris.

Annons

Sedan dess har Frankrike och Libyen stärkt sina vänskapsband genom ett antal tunga handelskontrakt. Faktum är att o mvärldens relationer till Libyen har förbättrats avsevärt sedan landet tog på sig ansvaret för sprängningen av ett passagerarplan över skotska Lockerbie 1988 och gick med på att betala ersättning till offrens anhöriga.

På söndagen kom obekräftade uppgifter om att omkring 200 demonstranter mördats och många fler skadats sedan Muammar Gadaffis säkerhetsstyrkor öppnat eld mot folkmassor. ”Vi har vädjat till alla läkare att komma till sjukhusen och till alla att ge blod. Jag aldrig sett något liknande”, sade en lokal sjukhuschef, enligt TT.

Protestvågen i norra Afrika och Mellanöstern är en prövning av omvärldens demokratiska reflexer. Hur pratar man med diktaturen i dag? Det minsta man kan begära är att våldet fördöms å det skarpaste, och att protesterna underbyggs med hot om sanktioner och liknande. Vem vilka ska vi i stället stödja? Avsaknaden av en opposition är ett av diktaturens kännetecken. En sådan bisarr figur som Muammar Gadaffi har haft 40 år på sig att konsolidera sin maktställning. Det behöver inte finnas färdiga demokratiska alternativ för att säga det självklara: Sluta skjut mot era egna medborgare!

Mer läsning

Annons