Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förbannat orättvisa politik!

/

I månader har storstadspressens frenetiska opinionsmätande förmedlat rena undergångsstämningarna. Budskapet har varit att socialdemokraterna är ett parti på utdöende.

Annons

Frågan var väl om det ens skulle finnas några socialdemokrater kvar 1 maj ...
När vi i går eftermiddag försökte samla ihop intrycken efter årets 1 maj-firande var den bestående känslan att socialdemokraterna och facket är större och starkare än såväl tillfälliga opinionsdippar som ifrågasatta ledare.
För vad var det man hörde när man promenerade i tåget? Få hördes prata om Mona, Wanja eller opinionsläget. Istället diskuterades varför en pensionär ska behöva betala så mycket mer i skatt jämfört med en förvärvsarbetare, varför regeringen inte agerar när kommuner och landsting tvingas friställa stora personalgrupper, varför regeringen fortfarande håller dörren öppen för sverigedemokraterna. Varför högerpolitiken måste vara så förbannat orättvis.
1 går var dagen då de upprörda, missnöjda och arga gjorde sina röster hörda. Årets 1 maj var det viktigaste på länge, ty sällan har vi haft så mycket kritik att framföra, sällan har vi haft så mycket att vara besvikna över. Vill man sätta en diagnos på ett land ska man inte ta blodtrycket på dem som lever i toppen. Åtminstone inte om man är socialdemokrat. Då ska man vända blicken åt andra hållet. Vi får aldrig bli förnöjsamma likt borgarna. V ser att ungdomsarbetslösheten skenar, uttagen från kommunernas socialbidragskonton ökar och klassklyftorna tilltar. Och nej, detta kan inte bara skyllas på rådande finanskris.
Vid 90-talskrisen upplevde alla samhällets grupper en nedgång, alla fick det sämre. I dag ökar inkomstskillnaderna snabbare än tidigare och det på grund av att högern skärpt gränsen mellan arbetare och arbetslös.
Sossarna blev inte världsmästare på att sitta längst i regeringsställning genom att alliera sig med de besuttna och oantastliga utan genom att bli en röst för de vanliga människorna, de marginaliserade och utslagna.
1 maj är dagen som garanterar att vi aldrig glömmer varför vi engagerade oss från första början. 

Mer läsning

Annons