Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För vem ska pengarna användas?

/

Arbetslösheten är den klart viktigaste frågan för väljarna inför höstens val om man får tro den opinionsmätning Novus gjort för LO:s räkning.

Annons

Bara en (1) procent av  de tillfrågade säger att de hushållsnära tjänsterna är den viktigaste frågan. Det framgår inte av den aktuella pressdebattens intresse för dessa tjänster. Men siffror som dessa kan förklara varför argumenten för rut-avdraget ändrat karaktär.

När det infördes handlade det om att klara stressade småbarnsföräldrars livspussel. Nu när vi sett hur det används är det inte längre ett starkt argument. Först vid hushållsinkomster på över en miljon per år kommer avdraget upp till över 10 000 per år. Vi kan se att punktinsatser som flyttstädning och annat ingår, men något förändrat livspussel handlar det inte om, annat än för dem som definitivt kan betala själva. Ett bättre argument, men fortfarande obevisat, är att avdraget gör svarta jobb vita. En del påstår till och med att avdraget går med plus tack vare de ökade skatteintäkterna. Men det är något vi inte vet något om.

Vi vet att timkostnaden för svarta tjänster fortfarande är betydligt lägre än för de subventionerade tjänsterna. Klart är i alla fall att jobben nu blivit huvudargumentet för att behålla bidraget trots avdragets uppenbart skeva fördelningspolitiska effekter, det gynnar entydigt dem som tjänar bäst. Frågan är då om rot- och rutavdrag skapar jobb.

Ann-Marie Lindgren vid Arbetarrörelsens tankesmedja undersöker saken i rapporten ”Rot och Rut” (arbetarrorelsenstankesmedja.se). Hon visar att de skapat jobb. Men inte alla de jobb som det påstås. En hel del skulle ha gjorts även utan dagens subventioner. Skattesänkningar och räntesänkningar talar för det.

Utvärderingen av de finska rot-avdragen tyder på att så mycket som 75–80 procent av jobben skulle ha utförts ändå. Fler jobb i en subventionerad sektor behöver heller inte nödvändigtvis ge fler jobb totalt.

Det finns ju alternativa sätt att använda pengarna. Sålunda skulle ett rot för användning i flerfamiljshus sannolikt ha skapat fler jobb än dagens rot även enligt den siffra som Företagarna räknat fram. Och det till en något lägre kostnad. Pengarna för rot skulle också ha gett lika många jobb i kommunal omsorg. Samtidigt som många rot-jobb alltså skulle ha gjorts ändå. Därför är rot-avdragen principiellt felaktiga som permanenta branschbidrag även om de fungerar som en konjunkturpolitisk åtgärd eftersom varje byggjobb ger jobb i flera led.

Att i akut kris låta subventioner hålla byggen och, anser jag, - industri om armarna är en sak. Statlig näringspolitik, exempelvis stöd till enskilda branscher, bör stötta näringar som kan leva vidare av egen kraft och som stärker teknik- och kompetensutveckling. Bara så ökar det skatteunderlag som behövs för att välfärdssamhället ska nå alla. Principen har tidigare varit att låta familjerna välja, exempelvis genom att barnbidraget ges ut i kontanter. (Det fanns en tid innan det infördes 1948 då det diskuterades om det skulle betalas ut i form av kuponger).

Rut-avdraget inför en ny princip men utnyttjas av få i första hand välbeställda familjer. Varför, frågar sig Lindgren, inte i stället subventionera kollektivtrafikkortet eller bredbandsabonnemanget, som för inte minst lågavlönade kan vara en stor och alltmer oumbärlig kostnad. Men oavsett vad vi väljer ska det betalas. Lindgren pekar ut tre utmaningar för den närmaste tiden: klimatomställningen som kräver investeringar i kollektivtrafik och bostäder; behovet att ersätta alla de industrijobb som slagits ut i krisen; finansieringen av välfärden.

Att i stället satsa på subventioner av privata tjänster är då att jämföra med slöseri.

Mer läsning

Annons