Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EU väljer den enkla vägen

/

EU:s miljö- och energiministrar har hängt i Åre. Fina pressbilder har levererats från Åredalen, politiskt hetstoff har det däremot varit sämre med.

Annons

Det beror på att manegen redan är krattad inför klimattoppmötet i Köpenhamn senare i år. Redan förra året enades EU:s ledare om det så kallade 20-20-20-målet: unionen ska minska sina koldioxidutsläpp med 20 procent till år 2020 medan energieffektiviseringen liksom andelen förnybar energi ska öka med 20 procent. Förmår omvärlden att matcha dessa mål kan EU komma att minska utsläppen med ytterligare 10 procent.

Budskapet från Europa är tvetydigt, länderna har enats om konkreta målsättningar, men med en tydlig reservation – vi tänker inte göra jobbet själva. Detta blir inte minst tydligt av att en betydande del av unionens utsläppsminskningar inte behöver ske inom EU utan kan förläggas till andra länder. EU kan alltså bidra till sänkta koldioxidutsläpp i norra Afrika och skriva av minskningarna på sitt eget utsläppskonto. Med all rätt menar kritikerna att unionen härigenom väljer den enkla vägen.

I ett läge när hela världen måste gå samman för att klara den största gemensamma utmaningen vi någonsin ställts inför är det inte rätt tid att dribbla med siffror. Som en av världens rikaste regioner måste EU klara båda uppgifterna, dels stödja u-ländernas utsläppsminskningar, dels verka i en offensiv anda på hemmaplan.

Kritiken mot EU:s klimatmål kommer från många håll. Till och med EU-kommissionens miljökommissionär Stavros Dimas har sagt att de europeiska klimatambitionerna måste vässas. Dimas har pratat om en 40-procentig minskning.

Naturskyddsföreningen är inne på samma linje. ”Med ett mål på minus 40 procent i EU kan EU leda vägen för andra industrialiserade länder och öka förtroendet hos Syd (utvecklingsländerna) och sänka de långsiktiga kostnaderna för klimatomställningen inom unionen. Till år 2050 behöver utsläppen minska med minst 90 procent. Om EU samtidigt stöder klimatarbete i fattiga länder ökar möjligheterna att nå en bra överenskommelse i Köpenhamn. EU:s klimatmål bör därför omformuleras så att det återspeglar den tredelade uppgiften: att minska utsläppen i EU, samt att överföra teknik till och stödja anpassning till klimatförändringar i fattiga länder”.

Ja, leda vägen är ordet för dagen. Men EU tar inte kommandot, snarare öppnar man för slätstrukna kompromisser i Köpenhamn. Tänk om USA, världens näst största CO2-utsläppare, kopierar EU:s strategi – Barack Obama lovar att sänka de amerikanska utsläppen, men han tänker inte göra det i Texas och Iowa utan i Filippinerna och Mexico. Vilka signaler skickar det till Kina, Indien och Brasilien?

Mer läsning

Annons