Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett problematiskt beslut

/

I fjol höst gjorde Armeniens president Serzj Sarkissian något stort. Han åkte till Turkiet för att titta på fotboll.

Annons

 Rent sportsligt var VM-kvalmatchen mellan Turkiet och Armenien en betydelselös historia, men politiskt var händelsen desto viktigare. De två ländernas ledare följde matchen sida vid sida, ett litet men symboliskt steg hade tagits mot normaliserade turk-armeniska relationer.

Spänningarna mellan Turkiet och Armenien går tillbaka till tiden för det Osmanska riket och den konflikt mellan turkar och armenier som vid första världskriget övergick i ett massdödande. Enligt den armeniska historieskrivningen dödades uppskattningsvis 1,5 miljoner armenier medan Turkiet hävdar att siffran är betydligt lägre och att övergrepp begicks av bägge sidor.

I både Turkiet och Armenien är händelserna i samband med Osmanska rikets kaotiska uppbrott hårt politiserade, i Turkiet är det till exempel straffbart att påstå att ett folkmord begicks och president Serzj Sarkissian fick utstå mycket spott och spe för att han reste till Turkiet för att titta på fotboll.

I torsdags röstade Sveriges riksdag om vad som utspelade sig i Turkiet 1915: med en rösts övervikt avgjordes att ett folkmord begåtts.

När vi i andra, mer samtida, sammanhang konstaterar att folkmord har inträffat eller är på väg att inträffa brukar det leda till något slags svar. Vi kan gripa krigsförbrytare och föra dem till den Internationella brottmålsdomstolen i Haag eller besluta om militär intervention för att stoppa en etnisk resning i vardande. Folkmord är således ett ord med en uppfordrande klangbotten.

Vilket blir Sveriges nästa steg efter folkmordsdeklarationen, ska vi frysa de diplomatiska relationerna med Turkiet, införa handelsrestriktioner mot turkiska exportföretag? Självfallet inte. Allt fortsätter som vanligt, med den tråkiga skillnaden att arbetet med att föra Armenien och Turkiet närmare har försvårats.

Reaktionerna efter riksdagens beslut lät inte vänta på sig, turkiska nationalister var snabbt ute och krävde att dialogen med Armenien skulle avbrytas, alltså en utveckling rakt motsatt den vi önskar. Då undrar man: Vad har vi uppnått? Har vi underlättat försoningsprocessen mellan Armenien och Turkiet? Nej. Har vi förbättrat Sveriges möjligheter att agera diplomatisk brobyggare? Nej. Har vi gett vatten på kvarn till de inhemska krafter som motsätter sig ett turkiskt närmande till Europa. Ja.

Politiker ska inte blunda för historien, man ska göra som förre statsministern Göran Persson, anslå en massa pengar för att skaffa och sprida kunskap om mänsklighetens alla mörka kapitel. Dit hör dödandet av armenier, assyrier och syrianer under det tidiga 1900-talet.

Med en rösts övervikt beslutade riksdagen på torsdagen att erkänna massakrerna mot bland annat armenier, assyrier och syrianer i nuvarande Turkiet 1915 som folkmord. Foto: scanpix

Mer läsning

Annons