Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett fall för Justitieombudsmannen

/

Nu var det inte en sönderklottrad campingstuga det handlade om utan ett dödsfall utan given orsak. Utredningen efter den avlidna kvinnan på Östersunds camping våren 2007 hör inte till Östersundspolisens finaste stunder.

Annons

I går föll domen i målet och direkt anmärker tingsrätten på den bristfälliga tekniska undersökningen och avsaknaden av handfast bevisning.

Först flera dagar efter dödsfallet genomfördes en brottsplatsundersökning – men då var campingstugan redan städad och där rök de eventuella dna-bevisen. För tingsrätten hade det naturligtvis varit intressant att veta vad den misstänkte gärningsmannen hade i sin packning eller vem som hade lämnat blodfläckar på madrassen i sovrummet. Var det kvinnans blod?

Enligt en sjuksköterska vid akutmottagningen som Radio Jämtland pratat med informerades dessutom polisen av vårdpersonal som funnit blod på kvinnans likstela kropp, men inga omedelbara åtgärder vidtogs.

Kanske hade en grundlig teknisk undersökning stärkt bevisläget eller så hade det tvärtom skingrat misstankarna mot den åtalade 48-årige norrmannen. Det är ovissheten som provocerar. Detta blir särskilt påtagligt när man ser till andra omständigheter i målet.

På juristprosa heter det att ställa utom allt rimligt tvivel. Det har tingsrätten lyckats med när det gäller stickskadorna i kvinnans underliv: de orsakades av norrmannen och för det döms han till fängelse. Men, poängterar rätten, dessa skador var inte livshotande. Det kan inte bevisas att mannen är ansvarig för kvinnans död.

Den åtalade 48-åringen har tidigare dömts till fängelse för att ha skadat en annan kvinna i underlivet. Den 14 april 2007 befann sig mannen återigen ensam med en kvinna vars könsdelar han brutalt skurit sönder. Kvinnan är död.

Framgår det nog tydligt varför det hade varit angeläget att säkra så mycket eventuell bevisning som möjligt? Nej, polisen hade förstås inte hela bilden klar för sig där och då. Just därför undrar man hur polisen så säkert kunde avfärda alla brottsmisstankar, räcker det med några ”knapphändiga uppgifter”, för att citera det ansvariga polisbefälet (SR Jämtland)? Hur förhöll sig polisen till uppgifterna från sjukhuspersonalen? Hör det till vanligheterna att eventuellt allvarliga brott avstyrks på grundval av ”knapphändiga uppgifter”?

Har polisen brustit i sina rutiner? Den sista frågan borde bli något för justitieombudsmannen att utreda.

Mer läsning

Annons