Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Enögd syn på val i islamiska världen

/
  • Protesterna fortsätter på Teherans gator. Uppgifterna är motstridiga, men klart är att ytterligare dödsoffer har skördats. Det finns inget försvar mot regimens våldsmetoder. Samtidigt får vi inte blunda inför de demokratiska framsteg som faktiskt görs i den islamska världen. Islam är inte detsamma som våld och diktatur!  Foto: Scanpix

Annons

Det är inte lätt att ordna rättvisa val. Spelplanen är inte alltid jämnad för de olika politiska aktörerna. Ibland klantar man till valproceduren på ett ödesdigert sätt, som när George W. Bush valdes till amerikansk president 2000. Ibland är valen riggade så det stinker. Men det svåraste av allt är att få väljarna – och omvärlden – att acceptera resultaten.

I Tredje världen hör det till ritualen att hojta om valfusk så fort ett val går en emot. Hur uppenbart det än är att man förlorat. Omvärlden gör på samma sätt. Har valet vunnits av någon man gillar, ifrågasätter man sällan resultatet. Har det vunnits av någon som man vill ha bort, så ställer man sig på förlorarens sida och kräver att valet görs om.

När en av världens mest korrupta politiska familjer vann valet i Pakistan så utropades detta i västliga medier som en stor seger för demokratin. Visst, jämfört med militärstyret innan var det naturligtvis ett framsteg. Hade islamisterna utropats till segrare, hade Väst förfasat sig och försökt hindra majoriteten från att bilda regering.

Valet i Libanon nyligen vanns av ett antal västvänliga och antisyriska klaner (några partier i vår mening existerar inte; man röstar på någon familj som man känner sig befryndad med och som ställer upp med det man behöver). Valet verkar ha gått juste till, för till och med förloraren, Syrienstödda Hizbollah, förklarade sig nöjd med resultatet. Valet applåderades i väst. Gissa vad som hade hänt om Hizbollah korats till segrare!

När EU ordnade val i Palestina för ett par år sedan, var det inte heller någon som klagade. Det var bara ett problem: Fel parti vann. Islamistiska Hamas fick flest röster, det mer kompromssvilliga Fatah förlorade. Problemet löstes kvickt genom att man lät Israel marschera in och gripa en stor del av Hamas nyvalda parlamentsledamöter. Det är bra med demokrati, men den får inte gå till överdrift, resonerade man i USA och Europa.

Det är mot den bakgrunden man får se kritiken mot valet i Iran härom veckan. Den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad vann med en övertygande majoritet. Inget förvånande alls – Ahmadinejad hade hela det styrande politiska och religiösa etablissemanget bakom sig och han har gjort väl ifrån sig på den fattiga iranska landsbygden. Det sensationella – och glädjande – med det valet är att oppositionens kandidat, Mir Hossein Mousavi, fick en tredjedel av rösterna efter en uppseendeväckande fri valrörelse och med ett valdeltagande på 85 procent.

I stället för att glädja sig åt de demokratiska framstegen i Iran, gnäller de svenska tidningarna om valfusk. Det går säkert att hitta exempel på sådant, men faktum är att resultatet stämmer väl med vad en oberoende amerikansk opinionsundersökning utförd några veckor före valet kom fram till. Allt enligt Washington Post. Det försvarar inte att regimen slår ned oppositionens protester med våld.

Det problematiska med Västs enögda syn på val i den islamiska världen är inte bara att den komprometterar demokratibegreppet. Vi missar också de framsteg som faktiskt sker i dessa länder. Det finns tydliga tecken på ett demokratiskt uppvaknande i den islamiska världen som också inkluderar kvinnorna.

Islam är, som vi sett i bland annat Turkiet, inget hinder för demokrati, tvärtom. I Kuwait har kvinnorna just tagit plats i parlamentet. Det går långsamt fram, men det går åt rätt håll. Om inte västländerna notoriskt stöttade fel regimer i dessa länder och fortsatte att hålla ockupationsmakten Israel under armarna skulle det gå ännu fortare fram.

Mer läsning

Annons