Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En som vågar göra om

/

Annons

Tydligen nämndes inga namn när Socialdemokraternas valberedning träffade partidistriktens främsta företrädare. Man försöker lägga pussel. Det handlar inte längre bara om en ny partiledare, men partistyrelsen verkar sitta orubbad. Det börjar bli lite kort om tid. När Mona Sahlin utsågs hann hon med att som den av valberedningen utkorade, träffa alla partidistrikt redan innan hon blev vald.

V i har ju under hela processen envist hävdat att det är politiken som bör avgöra. Kollega Kalle Olsson har därvid talat för Lena Sommestad. Jag har hunnit med att föreslå Göran Persson, briljant som han är i nytt utvilat skick, och smålänningen Tomas Eneroth, en i mina ögon god kompromisskandidat, om vilken det tyvärr sägs att han inte vill.

För en månad sen skrev jag om hur göteborgaren Leif Pagrotsky på ett möte på ABF i Stockholm förklarade de problem som låg bakom förändringar i hur järnväg, taxi och skola inleddes. Jag menade att han borde ha dragit slutsatser av hur detta misslyckades, På det fick jag ett kort svar om att jag misstolkat honom. Nu visar han att det stämmer. I en krönika i går i Göteborgs-Posten visar Pagrotsky, som länge nämnts i partiledardiskussionen och som förordats av både Norrländska Socialdemokraten och Värmlands Folkblad, att han vågar göra det den här ledarsidan krävt, nämligen att dra slutsatser av verkligheten även om sossarna själva en gång legat bakom förändringarna.

Den öppna hållningen, som också Kriskommissionen intagit ger möjlighet för partiet att säga; Vi gör om, vi gör rätt. Pagrotsky beskriver i GP 25 år där marknaden tagit för sig medan staten trängts tillbaka, både i Sverige och i omvärlden. På teleområdet har den tekniska utvecklingen sprungit förbi monopolet. Men på järnvägen menar han att det inte duger att folk inte kommer fram samtidigt som de uppdelade företagen kan skylla på varandra. Sen diskuterar han privatiseringar på monopolmarknader. Närmare bestämt elnätet som varit på tapeten i SVT de senaste dagarna. Här finns ett naturligt monopol, som tidigare oftast ägdes av kommuner och lokala föreningar, men som nu ofta ägs av de tre stora Eon, Vattenfall och Fortum.

Staten reglerar därför priset. Men på en nivå där elbolagen, som han skriver, garanteras en riskfri och inflationsskyddad vinst på tre miljarder. Staten är som han skriver, generös med elkundernas pengar, för annars vill de privata inte vara med.

Ett liknande läge menar han gäller bankerna. De styrdes tidigare, han var med, med en orimlig detaljstyrning. Men efter två bankkriser på 20 år måste staten agera. Man gör det genom att kräva stora reserver, bankernas omdömeslösheter ska betalas av dem själva. Men det innebär att bankerna kommer att garanteras större vinster än dagens redan magnifika vinster. Han tar Nordeas vinst som exempel. Den är tio procentenheter större än inflationen och fem gånger så hög som den riskfria räntan. Han avslutar: precis som när det gäller elnätet är det vanliga kunder som får betala. I statens knä är det varmt och skönt. Men det bär emot att kalla det marknad. Jag gläds åt en ledande sosse som vågar se problemen. Det är först då det finns möjlighet att säga: Vi gör om , vi gör rätt.

Mer läsning

Annons