Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ding ding värld

/

Tiderna förändras. Vem kommer ihåg högkonjunkturen i dag? Inte direktörerna i bygg- och bilbranschen i alla fall. Nu står de uppradade utanför Rosenbad med mössorna i hand.

Annons
Uppbackade av Svenskt näringsliv: vd Urban Bäckström efterlyser reformsatsningar på 50 miljarder för nästkommande år. Nödropen ekar ut över ett kallt Sverige: Stimulera oss, hjälp oss, rädda oss!
Och rektorn för Handelshögskolan - den otyglade marknadsekonomins allra förnämsta plantskola - föreslår att regeringen köper upp Volvo personvagnar och Saab Automobile. På fullt allvar.
Paradigmskifte är ett kraftfullt ord, men det är helt klart att vi befinner oss i en isbrytning. Gamla högeridéer om att staten ska hålla sina fingrar borta känns i dag lika ute som axelvaddar i en silkesblus. Nu uppfattas staten som den självklara garanten, allas vår bästa vän, den gemensamma livlinan. Staten ska stimulera, socialisera och reglera. Det känns nästan som att man drömmer!
Men faktum är att det ser likadant ut varje gång de dåliga tiderna besöker oss, helt plötsligt blir staten den självklara samarbetspartnern, den här lågkonjunkturen är inget undantag utan bekräftar snarare regeln.
Vi ser samma fenomen i USA, den globala krisens vagga. Där har man nått längst i krishanteringen, den kommande presidenten Barack Obama håller som bäst på att snickra ihop ett stimulanspaket av gigantiska proportioner.
Från den svenska regeringen är det däremot lika tyst som på julaftonsmorgonen. Regeringen framhärdar fortfarande att man inväntar höstbudgetens effekter, trots att alla vet att budgeten från september var död och begraven redan innan den hade blivit uppläst i riksdagens plenisal.
Varför gör då regeringen ingenting? Av samma anledning som storfinansen tycker att staten normalt sett ska hålla sig borta från näringslivets göranden. Ideologi.
En expansiv politik går emot allt vad Fredrik Reinfeldt och Anders Borg tror på. De senaste två åren har vi sett hur statens midjemått krympt många storlekar; viktiga myndigheter har skrotats eller fått minskade anslag, a-kassan har slaktats liksom komvux, sjukförsäkringen har uppluckrats.
Men till slut kommer verkligheten att komma ikapp borgerligheten och tvinga fram ett stimulanspaket. Det blir en omvändelse under galgen, var så säkra.
En passiv högerregering vid rodret, en fackföreningsrörelse och ett näringsliv som skriker efter åtgärder - kombinationen kunde inte vara mer förödande.
Vi som tror att staten ska spela en aktiv roll i såväl dåliga som goda tider kan bara titta på medan jobben rinner ner i slasken. Frusterande? Är solen gul?

Mer läsning

Annons