Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En bra bit återstår

/

Annons

Sverige går som tåget, höll jag på att skriva. I dessa avreglerade tider med inställda och försenade tåg, är det kanske inte riktigt rättvisande. För svensk ekonomi tuggar på bra. En tillväxt på 7,3 procent sista kvartalet 2010 visar en anledning till att den borgerliga regeringen kunde sitta kvar trots deras attacker på välfärden.

5,5 procent på helår är också en mycket bra siffra. Den ser vid första påseende större ut än det exempellösa tillväxttappet 2009 på 5,3 procent. Fast dit räcker man inte riktigt. Räknas raset hösten 2008 in så är det en bra bit kvar till läget före finanskrisen. Och det är förstås lättare att nå höga siffror när man jämför med usla siffror. Få väntar sig att detta fortsätter.

Genom att inte göra något alls för industrin riskerade den borgerliga regeringen att slå ut mer än nödvändigt av exempelvis fordonsindustrin, som tappade halva sitt förädlingsvärde under krisen. Men rekylen har varit snabb. Exportindustrins framgång i kombination med inhemsk konsumtion är en viktig förklaring till de goda siffrorna.

Ska vi då tacka finansminister Anders Borg (M) eller skälla på honom? Volvo är nu kinesiskt. Statligt ägande går bra, enligt de borgerliga, så länge det inte är svenska staten som äger. Optimisten tänker att Kina i alla fall erbjuder en stor marknad.

Å andra sidan gör också General Motors åter stora vinster. Den amerikanska staten lär göra en bra affär när de säljer ut sitt nyvunna ägande. De vågade ju göra vad vår regering inte vågade eller ville av ideologiska skäl. Genom att inte se till att de anställda kunde behållas i företagen under krisen, har samtidigt arbetslösheten ökat mer än nödvändigt, samtidigt som svenska företag kommit på efterkälken mot konkurrenterna när krisen tack vare enorma stimulansåtgärder från andra länder fick en snabb rekyl uppåt. Men med dagens uppgång är det mesta förlåtet av de flesta. Utom av de arbetslösa som blivit så mycket fattigare under denna regering, när knappt någon alls har en godtagbar a-kassa.

Ska vi alltså tacka eller skälla? Värt att notera är att Borg (M) nu öppet säger: Sverige var mycket, mycket, mycket, mycket illa ute. Det fanns timmar under juni 2009 då Sverige hade passerat kanten, när G7-länderna inte var beredda att göra det som var nödvändigt för att hålla Lettland i ordning. Och då hade åtminstone två svenska banker förmodligen gått över styr. Allt enligt hans dramatiska beskrivning av hur nära Sverige var att dras med i det värsta kaoset under finanskrisen.

Då hade krisen inte slutat lika lyckligt vare sig för Sverige, regeringen eller svenska folket som nu kan glädjas åt goda tillväxtsiffror i stället för att mötas av den kris irländare, islänningar och letter nu möter.

Mot den bakgrunden är det lättare att förstå varför Sverige deltog i de stödlån till Lettland som räddade de svenska bankerna. Desto svårare är det att förstå hur de räddade bankerna kan fortsätta att agera som om miljonbonusar är något de kan dela ut hur som helst.

Det är omöjligt att i längden acceptera principen att det är stater och deras medborgare som ska klara kreditförlusterna när det borde vara bankernas ägare som gör det. Är det någon som känner sig trygg i att nya regler som kan förhindra nya excesser är på gång? Jag gör det inte.

Mer läsning

Annons