Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dödsstraff till morgonkaffet

/

I går morse hade radioprataren Täppas Fogelberg en dödsstraffsförespråkare på tråden. Som vanligt när brott och straff diskuteras spetsade jag öronen.

Annons

Ämnet är intressant av flera skäl, dels frågan varför vi straffar varandra, alltså syftet, dels hur hårt vi gör det och med vilka medel. Dessutom finns en känslomässig laddning som gör diskussionen än mer spännande. Alla har väl till exempel hört den klassiska repliken, skulle någon förgripa sig på min dotter så finns det bara ett rättmätigt straff: döden. Detta trots att lagen säger att våldtäkt mot barn ger mellan två och tio års fängelse.

Lyssnaren som kontaktade Ring P1 berättade att han hade två döttrar och skulle något hända dem … Men vad tycker du då om Malexandermördaren Jackie Arklöv eller österrikaren Josef Fritzl, undrade Täppas Fogelberg, dödsstraff i de fallen också? Tveklöst, det är bara att spänna fast dem i stolen.

Ett annat mer rationellt argument som också framfördes var kostnaden. Varför hålla, som vissa länder gör, folk inlåsta i flera decennier tills de dör? Om de ändå ska dö i fångenskap kan de väl lika gärna avlivas direkt. Samhällsekonomiskt vore det en mycket bättre affär. Nej, det kan väl inte heller hävdas att en ordagrann tillämpning av livstidsstraffet skulle vara så mycket humanare än en spruta i armen. Att använda livstid, med betoning på resten av livet, kan möjligen ge rättssamhällets tjänare en bättre nattsömn, men avståndet till dödsstraff är egentligen försumbart litet.

Dödsstraff i Sverige kommer inte att bli verklighet under överskådlig tid. Däremot är det tydligt åt vilket håll pendeln svänger: livstidsstraffet har blivit längre och längre och definitionen av allvarlig psykisk störning är numera ett juridiskt nålsöga. Men att politiker, brotts-offer och anhöriga skulle sova bättre om nätterna nu jämfört för med 20 år sedan är väl högst tveksamt.KO

Mer läsning

Annons