Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dödshjälp åter i ropet

Annons
För några veckor sedan lämnade Statens medicinsk- etiska råd, SMER, över en promemoria till regeringen. Rådet föreslår att möjligheterna för att tillåta passiv dödshjälp utreds. SMER, som är ett rådgivande organ till regeringen, består av juridiska, etiska och medicinska experter samt ledamöter från samtliga riksdagspartier.
Deras förslag innebär att ansvarig läkare får rätt att skriva ut läkemedel i tillräckligt stark dos för att patienten själv ska kunna avsluta sitt liv.
Innan förskrivning kan bli aktuell måste en omfattande kontroll som inkluderar utomstående läkare genomföras. Patienten måste dessutom vara förmögen att själv ta läkemedlen. Flera av SMER:s ledamöter, dock inte en majoritet, stället sig även positiva till att tillåta aktiv dödshjälp för patienter som uppfyller övriga kriterier men inte själv kan ta den dödliga dosen.
Passiv dödshjälp skulle kräva förändringar i lagen, och är knappast aktuellt i närtid, men det är likväl välkommet att SMER lyfter diskussionen.
Vi vet att svenskar har rest till exempelvis Schweiz för att avsluta sina liv. Och inom den palliativa vården finns bland annat möjlighet till så kallad palliativ sedering, som innebär en läkarledd sänkning av patientens medvetandegrad så att den i livets slutskede inte besväras av sina symptom. För patienteter som inte själva kan ta beslutet kan palliativ sedering genomföras i samråd med anhöriga.
Steget över till aktiv och passiv dödshjälp är kanske inte så långt borta som man i förstone kanske kan tro.
Tyvärr får dödshjälpsdebatten en konstig slagsida när den medicinsketiska expertisens argument ställs mot religiösa uttolkares syn på livet och döden.
Tydligt reglerad dödshjälp betyder inte att samhället vänder sjuka och döende ryggen, den behöver inte heller stå i konflikt med den palliativa vården. Kanske är det tvärtom det yttersta beviset på samhällets barmhärtighet.

Mer läsning

Annons