Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det måste finnas jobb!

/

Jag läser en färsk rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja, kallad ”Det måste finnas arbeten!”.

Annons

Författarna har gjort en kritisk granskning av kärnan i borgerlighetens arbetsmarknadspolitik, tanken att nya jobb kommer automatiskt bara man sätter tillräckligt hård press på individerna. På så vis omdefinieras arbetslöshet till att bli ett utbudsproblem, skriver rapportförfattarna, skulden faller helt och totalt tillbaka på de arbetslösa. Det här synsättet står i bjärt kontrast till tidigare uppfattningar om arbetslöshet som ett misslyckande för politiken och marknaden att möta efterfrågan. Att Arbetsförmedlingen i sin nya skepnad är ”fokuserad på att kontrollera att de som är arbetslösa söker arbeten snarare än att de kan få de arbeten de söker” är ett av flera tidstypiska tecken på arbetsmarknadspolitikens individualisering. Får du inget jobb beror det på att du inte har sökt tillräckligt många. Kanske är det så att du i stället har legat hemma och filosoferat om helgens V75-tävlingar?

För att undanröja risken för passivitet och bidragsberoende har politikerna sett till att rejält vidga klyftan mellan arbetare och arbetslösa. Men de positiva resultaten lyser ändå med sin frånvaro och det gäller i såväl hög- som lågkonjunkturer. I dagens kristider blir misslyckandet löjligt övertydligt: det finns inte tillräckligt många jobb och det är ett faktum som står oförändrat oavsett om a-kassan är usel eller anständig. Men även under högkonjunkturen 2006–2007 fallerade den borgerliga jobbpolitiken, de som stod längst ifrån arbetsmarknaden fick ändå inga jobb.

Utan arbete blir det inget arbetat. Ett självklart påstående? Inte för Fredrik Reinfeldt.

Mer läsning

Annons