Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det kan bli för högt i tak

I Danmark skulle det vara högt i tak i den offentliga debatten, ingenting var för stort eller känsligt för att inte kunna diskuteras och kritiseras.

Annons

Så man började prata, ja, man tog ut svängarna rejält, så mycket att man i dag kan höra ledande politiker prata om muslimer i termer av ”djur” och i landets största tidning hitta obehagliga ledarstick och karikatyrer på profeten Muhammed. Den danska förvandlingen, från frisinnat samhälle med högt i tak till främlingsfientlig högborg, har inte skett över en natt utan är ett exempel på de små stegens tyranni.

Efter att mordplanerna mot Lars Vilks avslöjades har debattörer och publicister mangrant ställt sig upp till Vilks försvar. Det är en självklar hållning, ingen ska behöva frukta för sitt liv för något den sagt eller gjort. Våra grundlagar gäller även provokativa konstnärer.

Utan en kritisk diskussion riskerar dock vår tryck- och yttrandefrihetslagstiftning att bli ett farligt instrument i händerna på dem som – under förevändningen ”högt i tak” – söker att demonisera en viss grupp. Lars Vilks hade inga rasistiska syften med sin rondellteckning, men tänk om en liknande bild skulle dyka upp i Sverigedemokraternas kampanj för höstens riksdagsval.

Genom att okritiskt acceptera eller rent av återpublicera Lars Vilks teckning och Jyllandspostens karikatyrer på profeten Muhammed bidrar tidningsmakare och bloggare till att sänka trösklarna för nya och ännu grövre teckningar.

Så inleder vi också de små stegens tyranni, utan att vi egentligen är medvetna om det.

Mer läsning

Annons