Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därtill är han nödd och tvungen

/
  • Biskop Brask gjorde något som han egentligen inte vill och skrev: Härtill är jag nödd och tvungen. IF Metalls Stefan Löfven har fog för att se dagens läge som en undantagssituation. Så djup är krisen.  Foto: PONTUS LUNDAHL/SCANPIX

Annons

Lönesänkningar är och bör vara tabu på en arbetsmarknad där man har starka fackföreningar. Men verkligheten är i dag sådan att alternativ saknas. Metalls ordförande kan i en kris som antagit bibliska proportioner med fog hävda: härtill är jag nödd och tvungen.

Hade vi haft en vettig regering hade det hela kunnat se annorlunda ut. Tidigare fanns det ett system med permitteringslöner i Sverige också. När behovet av ett sådant system blivit uppenbart genom att företagen säger upp folk i Sverige medan man i exempelvis Belgien, Holland, Frankrike, Tyskland och Finland kan låta de anställda övervintra i företagen, så borde förstås regeringen ha agerat. Inget har hänt. Fortfarande är det som om regeringen inte förstår krisens omfattning.

Därmed har fack och arbetsgivare fått ta ansvaret fullt ut utan bistånd från staten, som borde ha varit den tredje parten. Det innebär att exempelvis bilindustrins underleverantörer säger att även gårdagens avtal och utbildningssatsning är för dyr, trots lönesänkningar motsvarande den kortade arbetstiden, ner till 80 procent av lönen.

Två former av kritik mot avtalet har förts fram. Den ena kommer från vänster och menar att detta är ett avsteg från grundläggande fackliga principer. Det går inte att säga annat än att det är sant.

Mot detta får ställas hur vi ser på dagens kris. Är det som regeringen verkar anse en lågkonjunktur. Eller är det en kris av ett djup vi aldrig tidigare sett.

För exportindustrin handlar det tyvärr om det senare, det värsta, alternativet.

Sen finns förstås en annan mer ekonomistisk kritik. Den som ser allt eller nästan allt som strukturella problem. Med lägre löner riskerar företagen att tappa nyckelpersoner. Med övervintrade anställda i befintlig industri riskerar omvandlingstrycket och produktiviteten att minska. Det resonemanget är inte heller utan poänger i en normal konjunktur.

Men nu handlar det snarare om ett tvärstopp i exporten. Det handlar om ett tvärstopp i viktiga delar av världsekonomin. Ska vi då överge de exportföretag som i många fall gav rejäla, ja inte sällan rekordstora, vinster så sent som i somras.

Självklart vore det vanvett och en kapitalförstörelse utan like. Nu gäller det för företag och anställda att rädda det som räddas kan. Med en regering som förstod allvaret hade läget varit betydligt bättre.

När kartan inte längre stämmer med verkligheten måste verkligheten få råda. Det är vad IF Metall nu visar.

Mer läsning

Annons