Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brutet

Nej, det gick inte att sy ihop ett nytt Saltsjöbadsavtal. Den som lyssnat till eller läst hur Svenskt Näringslivs nya ordförande Signhild Arnegård Hansen ser på företag och fack, blir inte förvånad.

Annons

 I hennes visioner nämns aldrig vikten av några löntagarorganisationer. Och det förslag som var SN:s viktigaste, att lagen om anställningsskydd i praktiken slopas, gick inte att kompromissa om.

På borgerligt håll har man hävdat att ett avskaffande av las ”inte innebär något ’Vilda Västern’ på arbetsmarknaden. Före 1974 reglerades uppsägningar i avtal mellan parterna i stället för genom lag. Väldigt lite talar för att denna ordning inte skulle kunna återinföras”, som liberala DN skrev häromveckan.

Problemet är ju bara att det SN nu föreslog inte var ett kollektivavtalat anställningsskydd utan ett avskaffat anställningsskydd.

Självklart kan inte facken gå med på det. Det är därtill uppenbart att ju lokalare man lägger besluten i saker som denna, desto svagare blir löntagarna. Pressen på facket att gå med på avsteg från turlistorna är stort nog när företagen är i kris. Och när företagen inte är i kris utan av konkurrensskäl måste öka sin produktivitet, så är det rimligt att de som sägs upp behandlas generöst.

Samtidigt måste sägas att avsteg från turordningen ofta är nödvändiga. En god samverkan mellan arbetsmarknadens parter är lika nödvändig. Att SN brutit förhandlingarna om ett nytt huvudavtal därför att anställningsskyddet blir kvar, lär inte förbättra läget.

Mer läsning

Annons