Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brottsligheten är EU:s grej

/

Annons

Stockholmsprogrammet eller Storebrorsprogrammet? EU:s medlemsländer planerar att utvidga det polisiära och rättsliga samarbetet inom unionen. Arbetet sammanfaller med det svenska ordförandeskapet och går därför under namnet Stockholmsprogrammet.

Eftersom en människo- eller narkotikahandlare numera är lika gränslös som en flyttfågel måste EU-ländernas rättsvårdande myndigheter få ökade samarbetsmöjligheter. Stopp och belägg, säger kritikerna, det här är vägen, stenlagd och klar, mot helvetet – mer informationsutbyte betyder mer lagring, ökad kontroll, mindre privatliv. Vad som faktiskt är en berättigad oro över ytterligare intrång i vår privata sfär och vad som är ett utslag av den nya integritetspopulismen är lite svårt att utröna. Integritetspopulism beskriver den nya politiska strömning som tar varje chans att hota med 1984 så fort en kamera finns i närheten. Dessa individer underlättar inte precis övriga medborgares möjligheter att få en saklig beskrivning av läget.

Till skillnad mot FRA-lagen, där syftet – liksom riskerna – var mycket klara, är det svårare att direkt peka ut farorna med Stockholmsprogrammet. Lyssnar man till Piratpartiets Rick Falkvinge är det förvisso solklart, i hans värld ser EU en potentiell knarksmugglare i såväl Hugo, 5, som tant Greta, 75. Rick Falkvinge tillhör nämnda grupp integritetspopulister vars katastrofvarningar bör passera minst tio filter innan man lyssnar in det.

Några, mer sansade, varningar kring Stockholmsprogrammets ambitioner har dock framförts. När EU-länderna samkör och uppdaterar varandras databaser riskerar man att tappa kontrollen över hur uppgifterna hanteras och vem som får tillgång till vad. Till slut har vi skapat ett monsterregister där motstridiga nationella lagar riskerar att stöta bort allas våra krav på integritet. En sekretesskyddad eller på annat sätt känslig uppgift om en svensk individ måste förstås behandlas med samma varsamhet av andra länders myndigheter.

Dessa farhågor är berättigade, men är fortfarande inte av FRA-dignitet. Då handlade kritiken om massövervakning, nu handlar det om effektivare samarbeten – för effektiva, hävdar alltså somliga.

För övrigt kan man tycka att det är lite märkligt att när EU avser att göra insatser som verkligen kan göra skillnad – fler skurkar bakom lås – så får man kritik.

Att bekämpa gränsöverskridande brottslighet är ju precis vad EU borde ägna åt, inte att hålla i nappflaskan åt franska bönder!

Mer läsning

Annons