Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bra budskap används fel

/
  • Socialdemokraten Göran Perssons budskap: ”Den som är satt i skuld är inte fri”, har verkligen gått hem hos de svenska medelväljarna. Problemet är när det tas som intäkt för passivitet i en kris som kräver aktivitet. Foto: Scanpix

Ett av budskapen från 90-talskrisen har verkligen gått hem i de svenska stugorna. Den som är satt i skuld är inte fri, som socialdemokraten Göran Persson uttryckte det.

Annons

Men på 90-talet saknades möjligheten att lindra krisens verkningar genom aktiv stimulanspolitik. Än så länge finns den chansen i dagens kris.

Den öppningen bör användas till att minska skulden på något längre sikt.

Alla har förstås inte köpt resonemanget. Det är lätt för honom att säga, blev det svar jag fick när Perssoncitatet kom upp till diskussion i påskhelgen. Med husskulder upp över öronen kan tankegången låta abstrakt.

I övrigt har resonemanget gått hem. Talet om vikten av att vara skuldfri gick hem i hela det politiska mittfältet när sossarna och centern tillsammans drev på under ledning av Göran Persson.

Bakgrunden var ju att Sverige sommaren 1994 möttes av en massiv misstro mot svensk ekonomi. I en förfärlig lågkonjunktur drabbades vi av en åtstramning i form av höjda räntor som gjorde framtiden mörk.

När den moderatledda regeringen Bildt inte förmådde ta ansvar blev det socialdemokratin som lovade att återta kontrollen över svensk ekonomi. Men det var först när samarbetet med centern inleddes 1995 (med svåra motsättningar med LO som följd), som räntorna började vika nedåt och jobbtillväxten kunde börja ta fart. Minnet av detta har säkert bleknat hos de flesta väljare.

Det som blivit kvar är sentensen: Den som är satt i skuld är inte fri.

Den minnesgode vet att moderaterna i detta läge såg resonemanget och det medföljande överskottsmålet som en över- beskattning. Men i dag låter de annorlunda. Nu är det deras rädsla för framtida skattehöjningar som förklarar regeringens passivitet.

I en brant lågkonjunktur i världsmåttstock är passivitet precis vad som inte behövs. Det som ändå kan lindra smällen för Sverige är att omvärlden agerar resolut. Det handlar inte minst om att krisens moderland USA har fått en ny president i Barack Obama. Tillsammans med den brittiske socialdemokraten Gordon Brown har han drivit igenom enorma stimulanspaket som om de lyckas kommer att stärka även Sveriges ekonomi.

Men det är olyckligt att det i övrigt väldigt högerstyrda EU inte lyckas enas om motsvarande stimulanser när nu risken att stimulanseffekterna i krisen flyter utanför EU, är mindre än någonsin.

När vår regering talar om de stora insatser som gjorts är det faktiskt inte sant. Den budget som las fast i höstas före krisens utbrott, ligger i allt väsentligt fast. Stimulansåtgärderna överdrivs hela tiden i ett slags illusionsnummer som ännu tycks gå hem bland väljarna.

Det kommer att göra arbetslösheten i Sverige högre än nödvändigt. Och det görs i onödan eftersom det på finansmarknaderna finns en acceptans för stimulansåtgärder utan att det driver upp räntorna. Det fönstret står ännu öppet. Sveriges skulder – statens budgetunderskott – blir större om det inte används. Regeringen Reinfeldts passivitet gör oss mindre fria – inte mer.

Mer läsning

Annons