Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Borgerliga stämningar

Hur är egentligen
stämningarna i det borgerliga lägret? Knappast så harmoniskt som man vill ge sken av.

Annons

Vore det val i dag skulle regeringen Reinfeldt behöva ringa flyttfirman och det är ett faktum som säkert lär frigöra en del stresshormoner i högerleden, allra helst som det prekära läget är delvis självförvållat. Moderaterna tuggar ju girigt i sig allt som kommer i deras väg med resultatet att två av allianspartierna, KD och C, befinner sig under eller farligt nära fyraprocentgränsen.

Senaste exemplet på den moderata kannibalismen fick vi förra veckan när rut-avdraget debatterades som häftigast. Det började med Maud Olofsson i förarstolen, här uppstod en gyllene chans för Olofsson att putsa Centerns småföretagarprofil och samtidigt plocka några välbehövliga poäng hos människor som dragit nytta av avdragsmöjligheten. Men så höjdes temperaturen och plötsligt var Olofsson borta, kanske undangömd i bagageluckan, och statsminister Fredrik Reinfeldt hade i stället tagit plats bakom ratten. Än en gång hade ett av alliansens småpartier blivit tillplattat av den moderata storebrorsan.

Känns läget tungt för Maud Olofsson kan hon alltid söka stöd hos Göran Hägglund, han om någon vet hur det känns att bli ständigt tillbakahållen.

För alla som hoppas på ett regeringsskifte är Moderaternas översittartendenser naturligtvis inget att ligga sömnlös över. Däremot kan man tro att det lär fresta på de borgerliga sambandslinjerna.

Mer läsning

Annons