Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bonusar ledstjärnan i Carnegie

/

Annons

Staten har sålt Carnegie. Det är en bank med en intern kultur som en tidigare anställd i en artikel i DI sammanfattar så här: De anställdas kortsiktiga egna bonusar var den stora ledstjärnan. Den kulturen kom i konflikt med bankens mål. Statusjakt och snabba pengar utmärker hela finansbranschen. Flera mäklare på hans gamla tradingavdelning tjänade runt 20 miljoner kronor per år, skrev han.

Det är svårt att tro att fortsatt statligt ägande kunnat göra läget värre, när nu de som fick köpa banken gjorde det inte bara till ett värde långt under marknadsvärdet före krisen, utan också till ett värde under det staten gav vid övertagandet i höstas? Då fanns nog inget större val till köp. Förtroendet för banksystemet måste säkras. Men varför sälja nu?

Att de gamla aktieägarna inte får igen sina pengar kan jag leva med. Så mycket uppvisad noll kontroll över en bank som Carnegie uppvisat kan inte tänkas. Däremot har jag svårt att förstå varför staten väljer att sälja redan nu. Enligt TT fanns därtill högre bud än det som nu antogs. Varför denna brådska? Hur mycket ska ideologisk nit få kosta skattebetalarna?

Vad gäller den affär som direkt anses ha fällt Carnegie så nekar nu finansmannen Maths O Sundqvist i LT till att satt sina fastighetsbolag som säkerhet till flera banker.

I DN säger han sig ha meddelat Carnegie, där han hade väldiga lån, så fort Handelsbanken pantsatt fastigheterna i hans fastighetsbolag. Det säger en del om hur det gick till i Carnegie. Vad det säger om Sundqvist får framtiden utvisa.

Mer läsning

Annons