Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Besynnerligt – fatalt – konstigt

Annons

Det såg ut som en tanke av en skicklig mediestrateg. När regeringen presenterade folkpartisten Cecilia Malmström som Sveriges nya EU-kommissionär, så försvann samtidigt allt medietryck på Centerledaren Maud Olofsson vars turer i Vattenfallhärvan blivit allt mer besynnerliga. Fast Olofsson är nu på banan igen. Nu med anklagelser om att kostnaderna för kärnkraftssäkerheten i Tyskland är den gamla regeringens fel. Hon tycker sig dessutom ha agerat, genom att förra våren sparka styrelseordföranden i Vattenfall, på information som hon bara anat.

Hon har ju samtidigt påstått – och i Rapport öppet visat – att hon inte känt till skadeståndsansvaret förrän i förra veckan. Den här gången verkar de rödgrönas anmälan till Riksdagens konstitutionsutskott mer än välmotiverad.

Vi har i veckan också fått en president i EU. Fast jag föredrar att kalla honom ordförande. För det verkar ligga närmare verkligheten om man talar det svenska språket. Språkförbistringen bottnar i att ordet ordförande heter president på både engelska, tyska, franska och spanska.

Personligen gläder jag mig åt att Tony Blair inte fick bli EU:s nye ordförande. Han verkar i och för sig vara en kluven själ. Att han valde så olika sätt att lösa konflikter – fredligt och klokt på Nordirland och med anfallskrig i Irak – är obegripligt. Jag är verkligen glad att som EU-medborgare slippa representeras av någon som i Irak gick så fatalt fel i både politik och anständighet.

Krig är överhuvudtaget förfärliga saker. Många, också jag, anser att USA hade folkrätten på sin sida vid angreppet mot Afghanistan. Men fler borde fundera över det totala misslyckande som följt. Åtta år efter USA:s bombkrig dör vart fjärde nyfött flickebarn i Afghanistan. 70 procent av befolkningen saknar rent vatten. Allt enligt Unicef. Är det konstigt att stödet för talibanerna växer?

Mer läsning

Annons