Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Asylpolitik för teorin

/

Annons

Den andra delen av Stockholmsprogrammet berör EU:s asylpolitik. Målet är att skapa ett mer enhetligt flyktingmottagande. En flykting ska mötas av samma regler oavsett vilket EU-land hon eller han söker sig till. Så fungerar det inte direkt i dag, skillnaderna i hur länderna hanterar asylsökande skiljer sig rejält. Italien anklagas till exempel för att överhuvudtaget inte ha någon asylprövning längre, flyktingar skickas tillbaka med vändande transportmedel. I Grekland beviljas extremt få asylsökande uppehållstillstånd. I Sverige, ja, det är väl bara att titta hur det ser ut i Södertälje, kommunen som ensam tagit emot fler Irakflyktingar än USA.

Även vi som förordar en generös flyktingmottagning anser att asylpolitiken måste omgärdas av ett tydligt och gärna gemensamt regelverk för hela EU. Ingen, inte heller de asylsökande, tjänar på utdragna processer där ett avslag i ett EU-land följs av ett nytt försök i ett annat och så vidare. I teorin är en gemensam asylpolitik bäst. Problem uppstår dock när Greklands, Danmarks, Sveriges, Italiens och alla andras länders minst sagt disparata inställningar ska jämkas samman. Vem drar det längsta strået? Risken är att det blir flyktingmotståndarna längs norra Medelhavets stränder.

En samordnad asylpolitik tar också bort delar av det nationella ansvaret. Jag vill att migrationsminister Tobias Billström (M) ska stå till svars för den svenska asylpolitiken. Men ibland undrar jag om inte Tobias Billström helst av allt skulle vilja slippa. Och då är Stockholmsprogrammet den perfekta undanflykten – skyll inte på mig, skyll på EU och Berlusconi! KO

Mer läsning

Annons