Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äntligen!

Annons
Winston Churchill: Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är kanske slutet på början.
George W Bush: Jag vet att vi människor och fiskarna kan leva i fred med varandra.

Tisdagen den fjärde november. Den längsta valrörelsen i USA:s historia går mot sin definitiva upplösning. Men tidsskillnaden över Atlanten betyder en förfärligt jobbig väntan. Vad ska man skriva om dagen innan årets viktigaste besked? Allt annat ter ju sig så fjuttigt. Jag promenerar fram och tillbaka på redaktionen, fyller på kaffekoppen, och så slår det mig: snart slipper vi Bush!
Han skulle aldrig ha blivit president, han skulle ha möjligen kunnat … nej, jag törs inte skriva något förslag av rädsla att dra på mig en hel yrkeskårs vrede.
Klart är att karln har gett inkompetensen och det mänskliga mörkret ett ansikte. Bush har helt klart minskat gränsen mellan tyranni och civilisation.
Hur skulle en professionell människokännare närma sig USA:s 43:e president, hur skulle diagnosen lyda? Intellektuellt undernärd? Kroniskt korkad?
Trots att jag bara är 24 år räknar jag inte med att få uppleva en sämre demokratiskt vald politiker. Med Bush är liksom botten nådd, det kan rimligen inte bli värre än så här.
Vad kommer det att stå på Bushs gravsten? Här vilar mannen som trots att han förfogade över världens största kärnvapenarsenal aldrig lärde sig att uttala ordet nuclear (nucular, säger Bush)? Nej, inte heller kommer det att stå något om hur Bush lurade ut USA i krig, införde tortyr på schemat, skapade historiska underskott eller fördärvade landets internationella anseende.
Det lär väl som brukligt bli något högtravande snömos.
En naiv förhoppning är att detta är de sista raderna man behöver tillägna "den där jävla Texasgubben" innan det är dags för hädanfärden och inskriptionen på gravstenen. Men det kommer nog att dröja många år innan Bushs smutsiga byk har tvättats ren; undersökande journalister lär hitta nya graverande uppgifter om tiden i Vita huset, och vi kommer att behöva kommentera.
Men i dag är en glädjens dag, inte bara för att Barack Obama förhoppningsvis har gått hem med segern utan för att vi snart slipper Bush. Äntligen!

Mer läsning

Annons