Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Annika Östberg på väg

/

Annons

Våren 2011 blir Annika Östberg frisläppt och det känns inte som en dag för tidigt. Ja, det kan vi slå fast direkt, ingen människa ska behöva sitta inspärrad så fruktansvärt länge som Östberg har gjort. Visst, det finns undantag, en del allvarligt psykiskt sjuka liksom extremt våldsamma individer med tydliga ambitioner att återfalla i brottslighet. Men Annika Östberg tillhör inte någon av dessa kategorier, det vidgår även de två instanser som motsatt sig hennes snabba frisläppande, åklagare och Rättsmedicinalverket.

Bilden som förmedlats av Annika Östberg i media är en klok och verserad kvinna som berövats hela sitt vuxna liv på grund av ett monumentalt misstag tidigt i livet. Från vår svenska – och betydligt mer straffliberala horisont – har Östberg blivit en symbol för ett järnhårt rättssystem som inte vet några gränser för sin straffpraktik (Östberg erkände dubbelmordet mot en garanti att hon skulle slippa dödsstraffet!). Notabelt är att Örebro tingsrätt, som har hanterat Östbergs ärende, menar att just medias stora intresse är till fördel för Östbergs framtida liv i frihet. ”Det finns en form av social kontroll från massmedias sida som kan bidra till att hon lever ett skötsamt liv”.

Ja, det finns stora förväntningar från en massa människor som aldrig träffat Östberg men som i snart 30 år följt hennes fall. Jag tror att den vetskapen kan vara ytterst påfrestande för en person som levt större delen av sitt liv i ett slags vuxendagis där varje moment i vardagen varit hårt reglerat. Klarar Annika Östberg att leva upp till allas vår bild av Annika Östberg?

Om ett och ett halvt år ska hon visa att hon förtjänade alla sympatier. Det är en djävulsk börda att bära.

Mer läsning

Annons