Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi 30-talister blev bättre

Jag tror att många tonårsföräldrar inte duger till att uppfostra sina barn. Därav alla odågor ute i samhället.
När min generation var ung, fick vi lära oss veta hut och hur man skulle uppföra sig i samhället.

Annons

Det viktigaste vi lärde oss var respekten för de äldre och för våra föräldrar.

Vidare lärde vi oss att vara rädda om tingen i hemmet och ute i samhället. Vi förstörde inget medvetet. Nedskräpning och skadegörelse var förr ett minimum. Min mor var ett föredöme, jag hade ingen far. Hon lärde mig att aldrig slänga något skräp på marken eller inomhus i lokaler.

När jag rökte tog jag med mig fimparna hem. Kolapapper och andra godisförpackningar följde också med hem. Klotter förekom inte, i så fall bara med blyerts på någon dassvägg.

Ingen mobbning förekom. Ute efter klockan 21 fick jag inte vara förrän jag fyllt 15 år och då bara efter mors tillåtelse.

Örfilar och lugg i håret var vanlig kroppsaga om man inte hörde tillsägelser. Det hände aldrig mig. Busliv som skrän, slammer och motorbuller som nu förekommer, särskilt nattetid, förekom inte.

Ofredanden och våld förekom nästan aldrig. Inga flickor kallades för horor, som sker i dag fast dessa är oskulder.

Föräldrar fordrar att samhället ska uppfostra barnen, men det är fel. Först som sist ska barnens föräldrar uppfostra barnen till goda medborgare. Efter min generation har det gått snett, man har slutat uppfostra barnen på ett bra sätt.

Men visst finns det undantag. Jag vet många som fått till fina barn och ungdomar de kan ha heder av. Det borde vara alla barns och ungdomars rättighet att bli rätt uppfostrade.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons