Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svajigt om räntor

Annons

Svar till Mats el Kotts insändare i LT 24 juli. Mats blandar bort korten i sin beskrivning av dröjsmålsräntan. Genom att ta ett ”offerexempel” framstår 8,5 procents ränta som orimlig. Tänk i stället på vilken räntesats en privatperson eller företag som inte är kreditvärdig skulle få på en bank. Då talar vi inte om de 1–3 procent som fastighetsägare kan få utan snarare upp emot 10 procent. Kolla själv på så kallade ”blancolån”, det vill säga lån utan säkerhet. Den högre räntesatsen ska ge utrymme för förluster.

Tanken med en hög dröjsmålsränta är att folk inte ska kunna använda företag som bank genom att inte betala sina räkningar. Det skulle bli fallet om dröjsmålsräntan var låg. En dröjsmålsränta på 3,5 procent innebär ju att det är billigare att inte betala sin faktura än att ta ett lån i en bank. Men företagaren behöver ju få in pengar och tvingas kanske själv ta ett lån.

Vilken ränta får han då av banken eller tycker Mats att han i sin tur ska strunta i att betala ett annat företags faktura som har låg dröjsmålsränta?

Visst är det trist för de som inte kan betala sina räkningar men hur skulle det se ut om företagen började agera banker med inofficiell utlåning som det faktiskt innebär? Dröjsmålsräntan måste ligga högre än räntan för blancolån och 8–10 procent är därför fullt rimligt.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons