Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samarbeta för barnen

Annons

Läste artikeln i LT i slutet av mars om att landstinget ska kartlägga hur barnen mår, då mobbningen fortfarande är ett stort problem. Det får mig att undra.

Hur är samarbetet mellan skolan och hemmet? Vi föräldrar måste vara lite mera öppna och hela tiden berätta vad som händer hemma. Är det problem måste barnen tidigt få hjälp.

Är de som jobbar med barnen lämpliga att ta hand om grupper?

Hur jobbar de som har hand om dagisbarn? Hur är barnens motorik? Vid problem ska åtgärder sättas in direkt.

Redan på dagis blir barn uppdelade i fattiga och rika. Föräldrars olika yrken kan vara grund för att barnen mobbar varandra.

Jag har själv på nära håll erfarenhet av problemet. Skolinspektionen kritiserade skolan. Det förekom mobbning, men ingen reagerade. Lärarna sa att det berodde på problem hemmavid.

Hur kan vi vuxna hjälpa barnen när vi vuxna inte hjälper varandra?

Det största problemet är att vuxna inte ser barnen. Jag har sett vuxna som mobbar sina barn. Det är viktigt att människor ger varandra frihet – att tänka fritt, att vara ensam, att få ha sina hemligheter. Att se att ansvar kan vara roligt. Inte bara en plikt.

Mobbning är en medveten process och riktar sig ofta mot personer med avvikande beteende.

Under de fem första åren formas personlighetet och då läggs grunden för allt lärande. Barnen är en underpriviligierad grupp som ofta uppfattas vara till besvär. Vi har mycket att göra för barnen. Vi ha valda politiker som inte borde vara det.

Varför kan inte föräldrar samarbeta – för barnens skull?

Unni Rolandsson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons