Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fler män borde bli dagisfröknar

Annons

Man möter verkligen motgångar på ett dagis, speciellt om man är kille. Jag älskar barn, det har jag alltid gjort. Jag har varit plastpappa i ett halvår. Vad ska man egentligen säga? Jag gillar barn, det är något speciellt med dem. Att så mycket energi kan få plats i något så liten. Jag älskar barn men varför ska det vara så svårt att acceptera manliga dagisfröknar?

Jag vet att det är ganska ovanligt med manliga dagisfröknar, men bara därför så betyder det väl inte att det är något fel med det! Varför skulle det vara de? Alla dessa fördomar kring manliga dagisfröknar har satt i gång en hel del funderingar och tankar i mig under dessa veckor:

För några dagar sedan så blev jag kallad för pedofil i och med att jag blev glad när min väninnas son sprang över hela parkeringen för att sedan slänga sig i famnen på mig. Man får visst inte bli glad för sådana saker för då är man pedofil. Det är ju helt absurt.

Jag måste ju säga att jag har haft väldigt tur vad gäller detta på mitt dagis, det är ingen som överhuvudtaget har ifrågasatt varför jag tycker om att jobba med barn. Det syns väl. Som om det skulle vara något konstigt med en manlig dagisfröken.

Allt handlar väl egentligen om att det inte är så speciellt ofta som man ser en manlig fröken, men bara därför så betyder inte de att det är något fel med det. Varför ska det behöva vara så här? Varför ska inte en kille kunna vara dagisfröken? Om det skulle vara lika många manliga som kvinnliga i detta yrke så skulle denna diskussion inte finnas.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons