Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Aldrig mer konfirmation på vintern”

Annons

För mig blev min konfirmation ett minne för livet. Jag gick och läste för över sextio år sedan. Vi pojkar var klädda i mörka kostymer, ja även jag fast min fattiga mor tjänade bara en krona om dagen som dagaman. Min kostym kostade etthundrafemtio kronor, alltså etthundrafemtio dagsverken för min mor. Jag var fin i min kostym med en ros på kavaj slaget, vit fluga och svarta lågskor. Alla mina kompisar var lika fina. Flickorna hade vita klänningar också de hade en röd ros. De flesta av flickorna hade lockigt hår. De var jättesnygga!

När vi ute på kyrkogången stod uppställda två och två, flickorna främst och sedan pojkarna, blev det en fin kontrast mot det gröna gräset och de lövklädda björkarna, även det ett vackert minne.

Konfirmationen i härom söndagen i Frösö kyrka kunde ha blivit lika fin och minnesvärd, men det blev den inte. Hur kan prästen och församlingen anordna en konfirmationshögtid mitt i vintern? För mig är det ofattbart. I snö, kyla och snålblåst kan det aldrig bli lika fin stämning som på sommaren då det är grönt, varmt och skönt. Nu fick konfirmanderna frysa och trängas på en liten upplogad yta. Sedan hade man satt ut ett litet bord där kyrkkaffet serverades.

De flesta liksom jag åkte hem istället. Det blev heller inga sommarpsalmer sjungna eller den sedvanliga fotograferingen inne i kyrkan där alla kan ta fina kort på konfirmanderna. Man hade tidigare på dagen tagit konfirmandkortet. Lite snopet för oss som ville ta ett fint kort inne i kyrkan.

Konfirmanderna skötte sig fint och det blev då min behållning av den vintriga konfirmationen som jag hoppas blev en engångsföreteelse. Aldrig mer konfirmation på vintern.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons